Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Kvädets stil och hela miljöskildring tala mot Botin. Den av
hans hand utgångna produktionen är mig veterligt ej till någon
del skriven på allmogespräk.
Om författarskapet till dikten sålunda ej kan tillskrivas en
av brudens bröder, torde det däremot tillfalla en av hennes
blivande svågrar — Johan Stagnel, gift 1770 med Anna
Margareta Botin. Denne man föddes i Mortorps prästgård 1711
— alltså i den trakt, vars dialekt dikten avser återgiva. Hans
far, Magnus Stagnelius, hade då bott i Mortorp sedan trettio
år tillbaka. Under åren 1722—1735 genomgick Stagnel Kalmar
skola och gymnasium och avlade sedan efter några års studier
i Lund magistergraden år 1741. Under de följande åren
tjänstgjorde han som informator hos adliga familjer — i regel inom
sydsvenskt språkområde —, varefter han 1751—1756 uppehöll
sig i Stockholm, där han från trycket utgav några dramer.
1756 tillträdde han rektoratet i Kalmar trivialskola, blev samma
år utnämnd till lector eloquentiæ et poës. och 1771 till lector
linguæ orientalis. I Kalmar uppehöll han sig så gott som
oavbrutet från 1756 till sin död 17951. Under största delen
av sitt liv har han alltså vistats i kalmartrakten och torde
därför vara väl förtrogen med möredialekten.
Redan i dramen »Den Lyckelige Banqueroutieren» 1753
och i »Ris-Bastugan» 1755 ingå stora partier skrivna på dialekt.
I den första är det väl främst den på sid. 35—39 uppträdande
»En Bonde-Dräng», som talar möredialekt, och i Ris-Bastugan
skall troligen den i Sjunde Inträdet uppträdande »Pär, en
Bonde nedre ifrån Landet» tala allmogespråk från
kalmartrakten2.
Överensstämmelserna i fråga om språk och ämnesval
mellan dramerna och bröllopskvädet äro så i ögonen fallande,
att båda måste tillskrivas en och samme författare. Jag skall
1 Personalia hämtade från Cierus Calmariensis.
2 Adolf Noreens antagande (Vårt språk 1:160), att det »förmodligen»
är »Kalmar folkspråk som talas av tjänstefolket i (J. STAGNELS dram)
Den Lyckelige Banqueroutieren» torde behöva betydligt modifieras, så till
vida som av alla uppträdande pigor, drängar o. d. väl endast »En
Bonde-Dräng» (knappast ens Thore) avser tala möremål. — Dialekten i
Ris-Bastugan är mycket svårlokaliserad.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
