Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
stumpa). — Stympares ursprungliga betydelse är
»krympling»; senare har det kommit att betyda även »stackare»,
»klåpare», »fuskare», »sudder».
Stackare (stakkar[l], isl. stafkarl), egentligen »en med
stav försedd karl». Vårt stackare kan antingen vara
utgånget från pluralformen stackare (Gustaf I:s registratur,
4: 95: stackarle; av stafkarlar), eller ock vara bildat på
stakkar med anslutning till andra ord på -are. Betyder i
bröllopskvädet »fattig person», »stackare», »odugling»,
»struntkarl».
Hutlare (av huttia, da. hut le, »bedraga», »narra»,
»gäcka»; även »fuska», »söla», »vara senfärdig»).
Betyder här närmast »bedräglig människa», »som man ej kan
lita på». Jmf. S. Brasck i »Een Tragico-Comoedia om
Apostlarnars Gärningar»: (Sådana skälmar) Åre hutlare
och prackare Och näsewijsa rackare.
Bettlare, av bettla, från ty. betteln, »tigga», »be om
allmosor». Eij skal heller någon Betlare lijdhas istadhen
–-Axel Oxenstierna, 1619.
15. wa pau sin go stuss. — Ordet stuss (mask.) är här möjl.
dialektform för riksspråkets stass och betyder »ståt», »prål»,
jmf. ty. Stutz, stutzen och stutzig. (I Småland äro orden
stuss, stussa och sføssan[cf|e vanliga. — I ä.nsv. förekom
stuss ej sällan och dä oftast i samma förbindelse som i
bröllopskvädet, nämnl. på stuss, vilket synes ha betytt
»sprättigt», »pråligt»; »på ett sprättigt, pråligt vis». En
]uncker — — — satt hatten uppå studz. (Düben,
»Boi-leaus Skaldekonst», 1721.) Myssan har hon på studs af
dyre sibiriska sablar. Brölopps Beswärs ihugkommelse,
vers 123). pau go stuss skulle då betyda »mycket
sprättigt, grant utstyrd».
16. som Fransosen säjer. Då citatet på samma rad är skrivet
på tyska, men påstås härröra från en fransman, måste
man här ha ett exempel på det förr ir.te ovanliga, att —
vilket språk det ån egentligen är fråga om — man säger
eller skriver: »som tysken, fransosen, ryssen o. s. v. säger»,
beroende på vilket språk, land o. d., som för närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
