Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
cialisering inträdde också samtidigt inom yrket, så att >logar-
varen> endast fick syssla med grova hudar för beredning av
sul- och ovanläder, medan »karduansmakaren»> arbetade med
kalv, fårskinn och dylika finare sorter, och slutligen »sämsk-
makaren»> förfärdigade dessa vackra sämskade älg-, hjort- och
renskinn. Slutligen fanns »skinnaren>, som motsvarade vår
tids körsnär.
Under de stora krigen på 1600-talet hade lädret stor åtgång
och man började göra försök med industriell tillverkning efter
engelsk metod, i vilken ingick barkning med uteslutande ek-
bark. På 1700-talet upptogs dessa engelska metoder hos oss
mera på allvar, och sedan medgivande gavs vid början av
1800-talet, att >engelska garverier» fingo anläggas även på lands-
bygden, började sådana snabbt växa upp, framför allt i
Småland där det fanns gott om ekbark. Vid Tyllinge anlades
tidigt ett sådant, och i Västervik startades ett 1841 av C. D.
Johanzon. Under 1800-talets senare hälft var det Fogelmark-
ska garveriet vid Varvsgatan stadens enda, övertaget 1876 av
C. M. Andersson. Här utställda föremål, liksom skylten, här-
röra från detta garveri.
Läderberedningen är ett ganska invecklat hantverk och består i en lång rad
procedurer: först uppmjukas och renas hudarna medels vatten i »veklåren»,
läggas sedan i ett kalkbad, varefter hår m. m. bortskrapas med en kniv,
«<kalkfals”. Sedan åter i ett nytt bad, den illaluktande »pyren», där kalken
dras ut — och så en ny skrapning med ”stryk-kniv”. Därefter vidtar den
viktigaste proceduren, barkningen eller »garningen», då lädret får ligga i
barkkaren (»färgkaren») en längre tid. När lädret upptages ur barkkaren
följer bearbetning i verkstaden: vätan kramas ur med "vasksten”, lädret
skäres lagom tjockt med ”blancherjärn”, jämnas med "lofals”, uppmjukas
med "krusbräde" och erhåller till sist en vacker prickig yta medels "narv-
rullen”. I garveriet såldes även läder i minut: behövde skomakaren
material till en viss detalj i en sko eller stövel fanns hos garvaren alltid
till hands en i papper eller läder utklippt »reseft>», varefter den önskade
biten tillskars. — Beredningen av skinn, fällskinn, gick till på annat sätt.
Till detta arbete höra ”slicktklinga”, en cirkelrund kniv med vilken man
skrapade på baksidan av fällen, samt ”sträckspade".
Urmakeri.
Exempel på olika sorters ur. Arbetsbord och verktyg från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
