Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01
Högsby kyrka i dess gamla skick. Foto från 1860-talet.
håll, vilket inte var lätt att upptäcka. Då blev den stackaren så
förfärad, att hon sprang för livet, och vägen dit kunde hon var-
ken med lock eller pock förmås att visa någon annan person.
Själv aktade hon sig därefter att under sina vandringar i skogen
gå åt det hållet.
En stortjuv behövde dock inte alltid bo i en jordhåla eller i en
riskoja, det fanns i skogen ensamma stugor, vilkas innevånare
voro av ett ”illakt folkaslag”, som det hette. Där flödade bränn-
vinet, där slogs man, och där härbergerade man en och annan,
som inte gärna ville möta fjärdingsmannen eller länsmannen.
Det viskades om onda gärningar, som skett i skogarna, men som
aldrig blivit upptäckta och sonade. Det hade hänt, sade man, att
män och kvinnor på dödsbädden för prästen bekänt brott, som
de gjort sig skyldiga till. Jag vet, att både min farfar och min
far fått taga emot bekännelser, vilka tungt vilat på dem. Men
dylika hemligheter får ju en präst taga med sig i graven.
Skogsfågel, hare och räv var det gott om i Handbördsskogar-
na. Så sent som i början av 1860-talet visade sig någon gång
vargar. Men tidigare var vargen i dessa skogstrakter en skräck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
