Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
hämtade honom med häst och vagn, till andra reste han efter
egen skjuts. Men det fanns gårdar i skogsbygden, nära tre mil
från prostgården, dit man ej kunde komma med vagn. I sin
krafts dagar brukade prosten rida. Han tyckte om hästar och
var en god ryttare liksom sina söner. På äldre dagar åkte han,
så långt det var körväg, därefter gick han.
Det var rätt vanligt på den tiden att folk red. I Fagerhult kom
en äldre bondhustru varje söndag till kyrkan, ridande i tvärsadel.
En sommar, då hon och hennes man höllo bröllop för sin dotter,
ville de gärna, att prostinnan Löfgren skulle vara med på bröl-
lopet. Men det fanns inte körväg till deras gård, och prostinnan
kunde ej gärna gå den dryga milen dit. Emellertid sände kära
mor sitt eget stadiga ridsto för att hämta prostinnan, och så
färdades denna lugnt och säkert i kära mors tvärsadel till bröl-
lopsgården och samma väg tillbaka dagen efter bröllopet. Men
stoet fick spatsera över fyra mil vid den högtiden.
I prostgården var det ständigt främmande. Först och främst
kom det folk, som i någon angelägenhet ville tala med prosten.
Det var brudpar, som skulle vigas, fästefolk, som skulle taga ut
lysning, gudmödrar med små barn, som skulle döpas. Andra
kommo för att anmäla dödsfall. En man, som kom till prost-
gården i ett sådant ärende, träffade på gården en dräng, som han
kände närmare, och följande samtal utspann sig med långa pau-
ser mellan varje mening. ”Du har ärende till prostgårn i da?”
— ”Ja, jag har väl de. — Mor mi” har blitt dö.” — ”Ä må dä”.
— När tröt horse = De rvarimnatt klocka 1217
Ofta hälsade sockenbor på hos prostens utan att ha något sär-
skilt ärende. Bondhustrur hade vid sådant besök gärna med sig
litet förning, pannkaka eller sötost eller något annat. På söndags-
morgonen hände det, att en bonde eller en dräng från skogsbyg-
den tittade in i köket för att skänka ”vördig prosten ett skott”, en
hare eller en tjäder, som han skjutit. Alla besökande skulle trak-
teras. Mången gång stannade de kvar hela dagen.
Det hände också, att fullkomligt främmande människor, som
av någon anledning färdades vägen fram, togo in i prostgården.
Somliga gäster stannade i veckor. Det kunde vara kära släk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
