Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Detta ansåg han dock vara för långt driven kärlek till det
ädla romarspråket.
Dagen slöts som alltid med bön och psalmsång. När det var
främmande eller eljest vid högtidligare tillfällen, ackompanjerade
Hanna på pianot, men eljest brukade farmor ”taga upp” psalmen
med sin klara, litet darrande sopran, och farfar sekunderade
med sin djupa bas. De övriga stämde in efter förmåga. Jag tror,
att farmor och farfar kunde de flesta psalmerna, både ord och
melodi, utantill.
Ännu i dag, då jag hör någon av våra vackra aftonpsalmer: Så
går en dag än från vår tid, Nu vilar hela jorden, eller Herre, hela
riket akta, kan jag se den kära kretsen samlad — farföräldrarna,
min far och mor, fars syskon — alla längesedan borta.
En del gäster gingo direkt till köket. Det var vandrande gesäl-
ler, tiggare — gångarekäringar — och gubbar — och gårdfari-
handlande, äskedängare. Många av dessa voro väl kända, de
gjorde nästan regelbundna turer. Somliga hade rykte om sig att
vara ”läppasnälla”, munviga, och ha ett gott lynne.
När en sådan person kom, kunde det bli en trevlig pratstund,
och jungfrurna tyckte inte illa om att få veta litet nytt både ”från
sockna” och utsocknes ifrån. En gubbe hade nyss besökt en
gård, där människorna ansågos vara mycket giriga. Då han blev
tillfrågad, om det inte rustades till bröllop i den gården, svarade
han ganska sarkastiskt: ”Jo, nog ska” de” väl bli nånting. Di
ha slaktet och saltet ner en tåppe (tupp) och en kanin”.
Den sista gång, som släkt och vänner ganska mangrant sam-
lades i Högsholms prostgård, var vid Hanna Löfgrens bröllop
den 24 aug. 1876. Min mor, som då var änka, men som ännu
bodde kvar i Voxtorp, kom till Högsholm med tre av sina barn.
Claes Löfgrens och Stålhandskes, vilka bodde i Södermanland,
hade också rest till det gamla hemmet för högtidligheten. Den
enda av farmors systrar, som ännu levde, prostinnan Nora Ros-
sander, kom tillsammans med sin dotter och måg, kyrkoherde
Rosenqvists från Söderåkra. Andra kusiner till bruden voro dok-
tor Gustaf Melén med sin fru Emelie, f. Svanfeldt, samt Hanna
och Sophie Uddenberg. Jag nämner dessa fyra, därför att jag
var mycket fästad vid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
