Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Båda ha, märkligt nog, utgallrat samma åtta tecken och förut-
sätta för de enskilda typerna samma utgångsformer. Trots att
åtskilliga försök gjorts att förklara de båda 16-typiga futharker-
nas uppkomst, är denna dock väsentligen höljd i dunkel. Man
vet blott, att under 800- och 900-talen den svensk-norska run-
raden på svenskt område var enarådande. Särskilt rikligt upp-
trädde Rök-runorna — så även kallade efter den märkligaste
med dem ristade inskriften — i Östergötland och dess grann-
landskap. Från fastlandsdelen av Kalmar län känner man en
sten ristad med denna runrad, den s. k. Gurstensstenen i
Gamleby. Under början av 1000-taiet trängas de svensk-norska
runorna undan av de söder ifrån kommande danska eller vanliga
runorna. Dock leva de förra kvar ända in på 1100-talet under en
extremt utrymmesbesparande, nära nog kilskriftsartad form, de
s. k. svenska runorna.
Le ST . T
1 ) I 4 ( 2 | Sh E 2 :
FE Re RA RE SE an | oa
1 5 10 15
Den svenska runraden.
Dessa voro förr blott kända från Hälsingland och benämndes
då hälsingerunor, men på senare år har man anträffat flera in-
skrifter från Mälarlandskapen ristade med denna runrad.
Med de danska runorna följde även seden att resa runristade
minnesvårdar över avlidna vänner och fränder. Framemot 1050-
talet blev det en fullkomlig mani att på detta sätt hugfästa min-
net av de bortgångna. Varje bonde med självaktning måste för-
anstalta, att efter hans död en sten restes till hans ära. På byns
gamla begravningsplats, vid broar och vägkorsningar stodo ste-
narna, lätt synliga för alla vägfarande och talande sitt språk till
dem, som förstodo de hemlighetsfulla runtecknen. I början av
1000-talet voro inskrifterna ännu anbragta i enkla slingor eller
intill varandra lagda rader, men så småningom — särskilt i Upp-
land — började man lägga mer vikt vid ett konstnärligt utsmyc-
. kande av stenarna. Den av runslingan begränsade, förut tomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
