Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
granna efterforskningar efter fornminnen. Skrivelser härom ut-
sändes till pastorsämbetena och redan 1667 började svaren in-
strömma till det nyinrättade antikvitetskollegiet. En del av dessa
s. k. rannsakningar ha senare försvunnit, men de flesta finnas
fortfarande kvar i Kungl. Bibl. Oftast voro dessa rannsakningar
utförda av oskolade personer och utan vetenskapligt värde. Ha-
dorph avsåg förmodligen blott att lägga dem till grund för de
kommande forskningsresorna. Hans antikvariska färder före-
"togos alltid i sällskap med tecknare och synas ha begynt 1669.
Först 1673 kom han till Kalmar län, då ledsagande den unge
Karl XI på dennes Eriksgata. I sitt sällskap hade Hadorph
teckaren Petrus Törnewall. Tillsammans besökte dessa sedan
Småland 1674, 1675 och 1678. Sistnämnda år slutade Törnewall
sin tecknartjänst hos Hadorph och slog sig ned som kyrkoherde
i Gladhammar i Tjust. Sedan kom Hadorph ej åter till Småland
förrän 1689, då han med sin nye tecknare Ulf Christophersson
reste genom Tjust. Det under många års arbete hopbragta teck-
ningsmaterialet skars under Hadorphs överinseende i trä, men
själv hann han ej ge ut mer än en bråkdel av sitt tillämnade run-
verk före sin död 1693. ;
Efter Hadorphs död fortsatte väl Antikvitetskollegiet un-
der Peringskiölds ledning sin verksamhet, men snart om-
vandlades det till ett obetydligt antikvitetsarkiv, där forn-
forskningen — delvis på grund av statens ringa intresse under
frihetstiden — förde en tynande tillvaro. Icke förrän 1750 kunde
på kunglig order de under Hadorphs tid förfärdigade klichéerna
befordras till trycket. Utgivningen ombesörjdes av Värmlands-
prästen Johan Göransson, som gav verket namnet Bautil. Det
är med sitt rikhaltiga och ytterst omsorgsfullt utförda bildma-
terial (över 1,000 illustrationer) fortfarande oumbärligt för stu>
diet av runinskrifterna i Sverige.
Under 1700- och 1800-talen tick fornforskningen mest bedrivas
på privat initiativ. Kalmarlektorn Petrus Frigelius reste under
somrarna 1747—53 omkring i länet och insamlade material till
en landsskapsbeskrivning. Bland hans i Kalmar förvarade an-
teckningar finnas även ett par runstenar avbildade. Enstaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
