Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
ej skulle biotiställa sig för laga ansvar för otillåtet översmide, säger
Pehr i ett brev.
Två år därefter ingick Fehr å bruksledningens vägnar till Bergs-
kollegium med ansökan om rätt att för en tid av tio år få inställa
stångjärnssmidet vid en av dess två privilegierade härdar, vilken fram-
ställning den 17 augusti 1857 bifölls att gälla för tiden 1 nov. 1857—
31 okt. 1866. Som en konsekvens härav följde, att hammarskatten,
som tidigare utgått med ett fast belopp, 4 skpd per härd, framdeles
kom att erläggas efter tillverkningens storlek varje år.
En annan förändring, vartill Fehr jämväl tog initiativet, var bränn-
vinstillverkningens nedläggande i konsekvens varmed också natura-
förmånen av viss kvantitet fritt brännvin uteslöts ur anställningsvill-
koren för drängar och smeder, vilka i vederlag fingo motsvarande
förhöjning i reda penningar.
När bränneriet vid bruket först anlades, har ej kunnat utredas,
men det fanns redan år 1786. Vilken betydelse denna rörelse hade för
bruket framgår av 1824 års räkenskaper, vari redovisas såsom sålda
2,452 knr för 1,747 rdr bko, således i genomsnitt 3474 sk pr kanna,
och varav bruttovinsten blev 784 rdr bko. Emellertid hade tillverk-
ningen längre fram i tiden minskat rätt avsevärt och uppgick åren
1843—49 endast till c:a 1,000 knr i medeltal pr år.
För den ”gamla, goda tidens” människor torde brännvinet emeller-
tid hava spelat en väsentligt större roll än för bruket. På dess kontor
"skulle alltid finnas brännvin, säkerligen för dess kunders och andra
besökares traktering, och uppgick kvantiteten därav under åren 1843
—46 till: 39, 39, 39 och 38 knr respektive, men året därpå, 1847, var
det siut med trakterandet därstädes. Såsom naturaförmåner till an-
ställda utdelades 1843—49: 159, 150, 126, 141, 21 och 27 knr resp. år,
varförutom brännvin för alla möjliga tjänster åt uppdragsgivaren
skulle utdelas. Sålunda skulle drängarna hava ett kvarter (343 kna)
vardera i veckan och vidare skulle det tilldelas exempelvis för: upp-
mätning av säd, överjärn, fortsmidning, lagning av spikhammare,
isning, sotning i smedjan, uträckning av masugnsjärn, lagning av
vagn, bud till Stubbemåla, till båtsmannen för utrustning och till jul,
till" timmermännen och till oxarna m. m. Att allt detta så att säga
med tjänsten förenade supande lätt skulle kunna locka svaga själar
till missbruk, är självklart, och var nog detta fallet med knippsmeden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
