Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
lor, dit vi ju för övrigt räkna folkbiblioteken, föreläsningsverksam-
heten och det fria och objektiva studiearbetet.
De allra äldsta museerna voro s. k. konst- och kuriositetskabinett,
som furstar och höga herrar på 15- och 1600-talen roade sig med
— i ett sådant fanns allt mellan himmel och jord, huvudsaken var
att allt som fanns där var märkvärdigt och ovanligt på något sätt.
Dessa kuriositetskabinett ha givetvis haft sin stora betydelse för
museiväsendets uppkomst och utveckling, men de äro i sitt renod-
lade skick ingenting för vår tid. Än i dag kan man dock möta åsik-
ten, att ett museum är en sammelplats för ovanliga, unika eller
kuriösa saker. Och man kan se hur intresserade samlare och bygde-
museer med envis energi bita sig fast i unika ting, medan den ”van-
liga” kulturen omkring dem förintas.
Detta är alldeles felaktigt — ett kulturmuseum skall inte samla
på det som är unikt, utan tvärtom på det som är eller varit vanligt
för en bygd eller en befolkningsgrupp. Museets uppgift är nämligen
att ge en bild av livet sådant det vanligen levdes, av former och ting
som vid en viss tidpunkt voro de förhärskande, voro stil just då,
eller av verktyg och redskap som måla en viss epoks tekniska fär-
digheter och framsteg.
De moderna museerna ha alltså blivit något långt mer än kuriosi-
tetskabinett, de ha blivit läroanstalter, och deras betydelse i detta
avseende är i stadig utveckling. Den framtida skolan kommer säker-
ligen att använda sig av museerna i en grad som vi inte kunna dröm-
ma om, och därför är det av vikt att de finnas och främjas. Huvud-
saken för museerna just nu är att de så att säga erhålla ett ökat
”medborgerligt förtroende”, d. v. s. av statliga och kommunala myn-
digheter inte bara betraktas som lyxföreteelser utan utrustas med
de ekonomiska resurser, utan vilka de som allt annat icke kunna leva.
Som bekant har i detta avseende under senare år en glädjande ut-
veckling ägt rum, de stora läns- och landskapsmuseerna ha bl. a.
försetts med statliga lotterimedelsfonder, och flerstädes hava kom-
munerna offrat ansenliga kostnader på uppförandet av moderna mu-
seibyggnader.
Museerna vilja inte vara självändamål. På sätt och vis måste de
ju dock vara även detta i viss utsträckning, ty deras viktigaste upp-
gift är ju samlandet och bevarandet till kommande tider av kultu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
