Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
som förstodo sig på konsten att anlägga minor, stupade visserligen
snart, men de hade dock dessförinnan hunnit göra så pass stor skada
på vallen, att kanonerna nu kunde göra resten. Den 26 maj
öppnades också en våldsam eld mot angreppsfronten, hvarvid under
dagens lopp omkring 400 skott afskötos från s. k. hela och halfva
kartoger, den tidens största artilleripjeser. Mot aftonen hade man
därigenom fått en gångbar bresch vid lönporten (sid. 70) strax söder om
nordvästra bastionen [22], hvarjämte man under mörkrets skydd
lyckades undanrödja pallisaderna i vallgrafvens kant. För
försvararne var nu klart, att en stormning förestod. |
Vid midnattstid den 26 maj trädde danskarne under vapen, och
kl. 2 på morgonen den 27 gafs signal till storinning. Kristian IV
förde själf stormkolonnen (Alefelds regemente) fram till bresehen.
Kalmar borgare visste väl, hvad som väntade dem, om ”juten” slapp
in i staden; de kämpade därför med förtviflans mod, och Smälands
bondeknektar stodo dem troget bi. ”Svenskarne”, säger en samtida
författare, ”försvarade ej sina män med murar utan sina murar med
män”. En mur af lansar fyllde breschen, och bakom dem sände
musköterna sina dödande kulor in i de stormandes led, under det
att brinnande beckkransar från sidorna föllo tätt öfver deras
hufvuden. Efter en hårdnackad kamp veko danskarne tillbaka, följda af
försvararnes jubelrop. Den första stormen var tillbakaslagen.
Kris”tian IV förde dock nytt folk i elden (Gert Rantzaus tre
kompanier), och snart rasade kampen åter i breschen men med samma
utgång som förut. Äfven det andra stormningsförsöket var sålunda
tillbakaslaget. Tredje gången, då de fyra kompanierna af konungens
eget regemente förnyade försöket, lyckades det bättre för danskarne,
och kl. 5 på morgonen, just som solen gick upp, planterades deras
banér på vallens krön; det fördes af den unge Palle Rosenkrands från
Glimminge i Skåne, fänrik vid konungens lifkompani. Nu var allt
motstånd fåfängt, och försvararne sökte i vild tlykt sin räddning till
slottet. Men tyvärr endast få nådde fram i tid. Kristian IV skyndade
med hoffanan Västerportsgatan frumåt mot slottet för att såmedelst
stänga vägen. Vindbryggan blef därför genast uppdragen, och de
flyende måste åter sprida sig i staden”).
”) Sylvander uppgifver, att anföraren för Södra Möres knektfänika,
Sven Häkansson, vid stormningen ställt sig med ett väldigt slagsvärd
i stadsporten och där ensam oppehållit de avnstormande danskarne så
länge, att invänarne fått tid att med äsodelar, kvinnor och barn rädda
G :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
