Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J4
regemente, som fick vara i elden”). Konung Kristian själf var
därjämte öfverallt med.
Under tiden hade blodiga strider utkämpats på annat håll. Så
snart signalskotten från slottet ljödo, öppnades lönporten i det västra
valltornet, och de la Villes folk kastade sig öfver danskarnes
löpgrafvar och batterier längs stranden (sid. 83). I ett ögonblick voro
dessa tagna. +De la Villes trupper skyndade därpå genom Söderport in
i staden, där de lika hastigt togo löpgrafvarna framför hufvudporten
till slottet. Från detta kom nu en större afdelning öfver vindbryggan,
och gemensamt trängde man så fram genom staden, drifvande de
öfverraskade danskarne (Alefelds regemente) framför sig mot
Västerport. Hade man lyckats att intaga denna och såmedelst falla
iryggen på de danska trupper, som för ögonblicket voro som ifrigast
upptagna af striden med de svenska stormkolonnerna, hade kanske
segern varit gifven, Men de la Villes utländska legoknektar spredo
sig för att plundra, och så fingo danskarne tid att ordna sig.
Hertig Georg af Lineburg och Joakim Bäölow [25,27] skyndade
därjämte med både fotfolk och ryttare sina hårdt ansatta kamrater till
hjälp. I Söderport(?) sökte visserligen en svensk ’afdelning att
tränga dem tillbaka och stänga porten, men detta lyckades icke.
Nu gingo danskarne anfallsvis till väga, och de la Ville måste draga
sig tillbaka till löpgrafvarna framför slottet. Härunder sattes staden
i brand på flera ställen, och snart stod den öfverallt i lågor.
Striden var dock icke härmed slut. En afdelning af dela Villes
folk trängde längs stranden söderut och anföll därifrån det danska
lägret, som på denna sida var öppet, och för tillfället blottadt på
försvarare. En skara nådde längs vallen ända fram mot Västerport,
under det en annan trängde in mellan tälten i lägret. — ”Detta”,
säger en dansk militärförfattare (Larsen), ”var slagets mest kritiska
ögonblick”. Under det att de svenska stormkolonnerna anföllo lägrets
front och striden i staden ännu rasade som värst, ljöd nu också
kampbullret från själfva lägret. Modlöshet började gripa den danska
+) Gert Rantzau hade med sina nykomna trepper intagit den plats
i lägret, som Godske Aleteld förut innehaft [16, 17, 21), och dennes
regemente hade förlagts till den eröfrade staden. Lägren 12—13 innehades
som förut af de kompanier af Rantzaus regemente, som från början
varit med komme Kristian. Österut mottogs det svenska anfallet af
Blasius Belisarius, västerut af Friedrich Moltzan, båda
kompanibefilhafvare under Rantzau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
