Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
1925; komma i åtnjutande av tjänstfrihet med bibehållen avlöning
under tiden d. 25 maj—d. 1 juni 1926.
Gen.T ullstyr. förklarade d. 26 mars 1926 sig icke kunna bifalla
denna ansökning.
Knochenhauer fullföljde i besvär till KammarR. sitt berörda
yrkande.
I yttrande över besvären d. 6 maj 1926 anförde Gen.Tullstyr.,
bl. a., att Styr. ansåge det med billighet överensstämmande, att vid
tillämpningen av ifrågavarande stadgande hänsyn icke toges till
sådana avbrott i tjänstgöringen, som Styr. i sin ovan omförmälda
skrivelse till K. M:t angivit, och vore därför från Styr:s sida intet
att erinra, därest KammarR. ville förklara, att det av klaganden
omförmälda avbrottet icke bort utgöra hinder för klaganden att
komma i åtnjutande av begärd tjänstfrihet.
StatsK. (hrr Södermark, Leijonhufvud, Thorstenson, Alve och
Britth) anförde i ett d. 15 dec. 1927 avgivet utlåtande, att StatsK.
delade den uppfattning, som av allmänna civilförvaltningens
löne-üämnd uttalats. Ehuru några föreskrifter i ämnet icke blivit av
K. M:t utfärdade, syntes dock de av lönenämnden föreslagna
riktlinjerna böra beaktas vid tillämpningen av ifrågavarande
bestämmelse. Därest ledighet av annan anledning än sjukdom,
militärtjänstgöring eller offentlfgt uppdrag utöver sju dagar under alla
förhållanden skulle anses vålla sådant avbrott i tjänstgöringen, som
för vederbörande befattningshavare medförde förlust av rätten till
berörda tjänstfrihet, torde detta ofta komma att leda till obilliga
resultat. I varje fall syntes det StatsK. icke vara rimligt, att dylik
ledighet under åtta dagar — eller av samma längd som den i
bestämmelsen medgivna kostnadsfria ledigheten ■— skulle utesluta
rätten till ifrågavarande förmån. Då klaganden, såvitt
handlingarna utvisade, allenast åtnjutit sådan tjänstledighet, som i
anslutning till vad sålunda anförts icke bort enligt StatsK :s mening
utgöra hinder för klaganden att under den tid klaganden begärt
komma i åtnjutande av tjänst frihet med bibehållen avlöning,
kunde StatsK. icke dela den mening, som kommit till uttryck i
Gen.Tullstyr :s beslut.
Målet föredrogs i KammarR. d. 20 jan. 1928; och enär
klaganden icke kunde anses hava tjänstgjort omedelbart före den sökta
tjänstfriheten under minst ett år i följd och förty icke varit
berättigad åtnjuta begärd tjänstfrihet, fann KammarR. (kammarr.r:n
Waldenström och Bäckström samt förste kanslisekreteraren
Bæh-rendtz) icke skäl göra ändring i överklagade beslutet.
Kammarr.r:t Blom yttrade: Enligt min åsikt bör en ledighet under
åtta dagar — eller sålunda av samma längd som den i 27 §
kungörelsen d. 26 juni 1925 medgivna kostnadsfria ledigheten — icke
utesluta rätten till den förmån, varom här är fråga, men då den tid, som
i ansökningen avses, numera gått till ända, finner jag besvären icke
föranleda vidare yttrande.
1†—274163. Kammarrättens årsbok 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
