Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
taget förelåge rätt att anföra besvär över K. B:s
utanordnings-beslut i fråga om arvode vid förrättning enligt ensittarlagen, dä
sådant arvode skulle utgå av statsmedel på grund av
bestämmelserna i kungörelsen d. 20 juli 1925 (n:r 379) om bestridande i
vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av
under nyttjanderätt upplåtet område m. m.
Enligt Styr:s mening kunde bestämmelsen i 10 § av nyssnämnda
kungörelse, att talan mot beslut, som jämlikt kungörelsen
meddelades av K. B., ej finge föras, icke bava avseende å dylikt
ut-anordningsbeslut. Redan avfattningen av 8 § i kungörelsen i
förhållande till bestämmelserna i 4 och 7 §§ torde tydligt giva vid
handen, att K. B. icke hade att bestämma de ersättningar, som
avsåges i förstnämnda paragraf, utan att dessa utginge efter vad
för varje fall vore särskilt stadgat.
Därest förrättning av här ifrågavarande slag verkställdes av
lantmätare, utginge sålunda arvodet enligt gällande
lantmäteri-taxa. Att detta varit meningen allt ifrån tillkomsten av den s. k.
ensittarlagstiftningen, framginge även av K. M:ts proposition
n:r 359 till 1918 års riksdag angående anvisande av medel till
bestridande av kostnader för rättshjälp m. m. åt vissa
nyttjande-rättshavare. I propositionen anfördes å sid. 3, andra stycket, bland
annat följande: »—–Vad själva utgifterna beträffar,
utgöras de väsentligast av den gottgörelse, som utgår till lantmätaren
enligt gällande taxa, — — —.» Något uttalande i annan
riktning än att gällande lantmäteritaxa skulle vara tillämplig på
förrättning, som av lantmätare utfördes enligt den s. k. ensittarlagen,
hade icke skett vid tillkomsten av 1920 och 1925 års kungörelser
om bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader,
förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område m. m.
Såväl i lagen som i nyssnämnda kungörelser talades ej heller
enbart om förrättning Utan om lantmäteriförrättning. Tör
ifrågavarande förrättning skulle för ersättningsbeloppets beräkning
till-lämpats bestämmelserna i den vid förrättningens företagande
gällande lantmäteritaxan av d. 22 juni 1920 (n:r 376).
Lantmät.Styr. ansåge sig böra i detta sammanhang beröra
frågan om räkning å lantmäteriarvode och rättsmedlet för sakägare
vid missnöje med utfärdad räkning. 61 § och följande paragrafer
i nämnda taxa handlade om utgivande av räkning; enligt 67 §
samma taxa hade det ålegat den med arvodesräkningen missnöjde att
genom stämning å lantmätaren anhängiggora klandertalan inom
tre månader från det räkningen blivit utgiven.
Lantmät.Styr. hade tidigare i ett fall till förekommande av
eventuell rättsförlust för K. M:t och Kronan uti yttrande till
administrativ myndighet givit uttryck åt den uppfattningen, att,
när Kronan i egenskap av jordägare hade att gälda arvode till
lantmätare enligt avgiven arvodesräkning och anledning till
missnöje med räkningen ansåges förefinnas, Kronan borde i laga
ordning klandra räkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
