Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Denna sin uppfattning hade Lantmät.Styr. grundat därå, att i
1920 och 1927 års taxor ej funnes stadgat något undantag för
Kronan i fråga om skyldigheten för missnöjd sakägare att efter
stämning klandra lantmätares arvodesräkning. Tvärtom hade
undantagsbestämmelsen i 61 § resp. 55 § för det fall att gottgörelse
för förrättning i dess helhet förut bestämts genom
överenskommelse eller myndighets beslut synts Stvr. tala för att i alla de fall, där
räkning skulle utställas, densamma även vunne laga kraft, om den
ej klandrades.
Emellertid hade vid några K. B. förfarits sålunda, att K. B.,
då fråga vore om utbetalning av statsmedel av lantmätares arvode
vid förrättning, endast utanordnat det belopp, som
överlantmätaren efter granskning av räkningen funnit böra utgå enligt
lant-mäteritaxan, varjämte lantmätaren hänvisats att i händelse av
missnöje med utanordningsbeslutet anföra besvär över detsamma.
Lantmät.Styr., som ur de synpunkter, Styr. har att företräda,
saknade anledning att förorda vare sig den ena eller den andra
tolkningen, ville allenast till frågans ytterligare belysande
framhålla följande. Det nyssberörda vid en del K. B. tillämpade
förfaringssättet stode i överensstämmelse med äldre författningar å
området. Uti kungörelsen d. 17 april 1828 (Lilienbergs
lagsamling sid. 361) om vad iakttagas bör vid utbetalning av arvoden
och traktamenten av allmänna medel i civila ärenden föreskrives
ett enhetligt prövningsförfarande för alla de fall, där ämbets-
eller, tjänsteman ävensom annan person i följd av allmänna
författningar eller särskilta nådiga förordnanden ägde att av allmänna
medel åtnjuta arvode eller dagtraktamente eller
resekostnadsersättning för publikt uppdrag. Av kungörelsen d. 13 april 1842 (n:r
15) angående ändring i vissa delar av själva utbetalningssättet
syntes framgå, att nyssnämnda kungörelse ansågs hava avseende
jämväl å lantmätarna. Ett av Lantmät.Styr. d. 18 febr. 1867
utfärdat cirk, n:r 18, utvisade, att frågan om Kronans särställning
enligt då gällande författningar också prövats av K. M:t. Det
vore härvid att märka, att redan i 1827 års lantmäteritaxa (n:r
66) fanns införd en bestämmelse om klandertalan å lantmätares
arvodesräkning liknande nu gällande föreskrift men att
innehållet i denna taxa gåve vid handen, att man avsett en verklig
skillnad i fråga om prövningen av lantmätares räkningar, utställda å
Kronan och å enskilda jordägare. Taxan avsåge nämligen att
reglera även lantmätares rätt till ersättning för resekostnad samt
för kost och tidsspillan, och i 19 § gåves särskilda bestämmelser
för det fall att lantmäteriförrättning verkställts för K. M:ts och
Kronans enskilda räkning, i vilket fall arvode skulle av allmänna
medel gottgöras honom, »sedan räkningen i vederbörlig ordning
granskad blivit». Bestämmelserna om arvodesräkning och klander
därav syntes haft avseende endast å andra fall. Liknande
bestämmelser återfunnos i taxorna d. 18 okt. 1834 (n:r 33 sid. 1), d. 12
maj 1857 (n:r 19 sid. 3) och d. 8 febr. 1867 (n:r 6 sid. 1). Taxan
d. 10 juni 1881 (n:r 32 sid. 1) lämnade även likartade föreskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
