Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
ter; dock mötte här den nyheten, att i taxan visserligen alltjämt
fastsloges lantmätares rätt till reseersättning (som då fortfarande
utbetalades av vederbörande sakägare) men att i visst avseende
hänvisades till bestämmelserna i gällande resereglemente (se
taxans 2 §). Uti taxan d. 23 dec. 1909 (n:r 166 sid. 1) lämnades
i fråga om lantmätares rätt till reseersättning liknande
bestämmelser (2 §) som i 1881 års taxa. Även i 1909 års taxa förutsattes
särskild instansordning för prövning av ersättningsanspråk mot
Kronan. Uti 21 § sades nämligen i fråga om
»lantmäteriförrätt-ning ensamt för kronans räkning», att annan lantmätare än förste
lantmätare erhölle gottgörelse enligt taxan av allmänna medel
»sedan räkningen blivit i vederbörande ordning granskad». Uti taxan
d. 22 juni 1920 (n:r 376) återfunnes däremot icke särbestämmelsen
om granskning av räkning, som utskreves å Kronan, och detsamma
vore förhållandet med 1927 års nu gällande taxa (n:r 416).
Anledningen härtill torde hava varit de ändrade bestämmelser, som
under tiden tillkommit rörande lantmätares rätt till rese- och
traktamentsersättning. Från det att sådan ersättning förut varit en
sakägarnas ensak hade staten successivt åtagit sig kostnaderna för
rese- och traktamentsersättning. Enligt kungörelse d. 18 juni 1910
(n:r 81) lämnades sålunda bidrag till bestridande av kostnaderna
för vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor. Ny
kungörelse i ämnet utfärdades d. 23 dec. 1914 (n:r 479) och genom
kungörelsen d. 7 maj 1918 (n:r 270) åtog sig statsverket
traktaments-ersättningen till lantmätarna. Slutligen utfärdades d. 31 dec. 1920
(n:r 909) särskilt resereglemente för lantmätarna.
Givet vore att i samtliga dessa författningar om ersättning av
allmänna medel för lantmätares tjänsteresor (såväl resekostnader
som traktamentsersättning) föreskrivits prövning i administrativ
ordning av lantmätarnas (liksom av andra statstjänares)
reseräkningar, och motsvarande bestämmelser hade därför borttagits ur
lantmäteritaxan. Det hade ej kunnat av Lantmät.Styr. utrönas,
huruvida det vore med eller utan avsikt som samtidigt den staten
såsom sakägare tidigaTe uttryckligen förbehållna administrativa
prövningsrätten av lantmätares arvodesräkning kommit att utgå.
(Det kunde erinras att orden i 1927 års taxa, 61 § första stycket,
»där ej annat är i lag eller annan författning stadgat» ej hade
avse-endè å förevarande fråga. Dessa ord hade nämligen kommit att där
inflyta i anledning av uppkommen tvekan huruvida ej den nya
jorddelningslagen även i arvodesfrågan för vissa fall anvisade en
fullföljd genom besvär till vederbörande ägodelningsrätt.) Även
om detta varit oavsiktligt kunde det dock sättas i fråga huruvida
ej ett bortfallande av en statens privilegierade ställning med
avseende å prövningen av dess egen ersättningsskyldighet såsom
enskild sakägare överensstämde med utvecklingen av den allmänna
uppfattningen i fråga om de bestämmelser, som i anslutning till
en sådan uppfattning meddelats på andra liknande områden.
Därest den uppfattning, varåt Lantmät.Styr. såsom ovan nämnts
vid ett tidigare tillfälle givit uttryck eller att det ålåge staten lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
