Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
me att fortfara under en mera avsevärd tid samt att förordnandet
meddelades i enahanda ordning, som gällde för tillsättning av
ordinarie tjänst. Samtliga dessa förutsättningar hade förefunnits
vid de förordnanden, varom här vore fråga.
Revisionens uppfattning, att vederbörande befattningshavare
under de anmärkta semesterledigheterna, vilka samtliga omfattade
»begränsad kort tid», skulle vara skyldiga att avstå hela
avlöningen, förefölle godtycklig och saknande någon bärande grund. Vad
anginge den omständigheten, att befattningshavarna under
semesterdagarna icke presterat något arbete å sin tjänst, vilket ju
även vore förhållandet vid sådana ledigheter, där endast en
mindre del av avlöningen avstodes, borde erinras därom, att arbetet å
de tekniska avdelningarna inom ämbetsverket vore fördelat på det
sätt, att varje tjänsteman hade att svara för alla inkommande
patentansökningar inom en viss begränsad del av industrien. Då
inga vikarier förordnades under semester, bleve arbetet, i den mån
befattningshavaren begagnade sig av hela den honom medgivna
semestern, desto mer betungande under den övriga delen av
arbetsåret. Framhållas borde även, att söndagar — alltså arbetsfria
dagar — infallit under de anmärkta semestertiderna samt att
under största delen av samma tider befattningshavarna varit
berättigade till en nedsättning i arbetstiden å tjänsterummet till 5V2
timmar varje dag.
Det nu anmärkta förfarandet med samma semesterrätt för
vikarier som för den ordinarie innehavaren vid förordnande på vakant
befattning eller i succession efter vikarien å sådan befattning
hade pågått jämväl under åren 1924 och 1925, såsom torde framgå
av räkenskaperna för dessa år. I den omständigheten, att detta
förfarande lämnats utan anmärkning från revisionens sida under
nämnda år, hade ämbetsverket trott sig finna ett stöd för
riktigheten av ämbetsverkets åtgärd i föreliggande fall.
Det torde slutligen kunna ifrågasättas, huruvida någon
skyldighet för ifrågavarande befattningshavare att i sista hand utgiva
eventuellt utdömda belopp funnes, då de i god tro begagnat sig av
den beviljade semestern.
Linroth avgav en särskild förklaring, däri han förklarade sig
dela revisionens uppfattning beträffande semesterledigheten i
förevarande fall. Han hade börjat sin tjänstgöring såsom chef för
patent- och registreringsverkets administrativa avdelning i
oktober 1926. Första gången han närvarit vid beslut om beviljande av
semester åt befattningshavare i ämbetsverket torde därför hava
varit i december samma år. Det beslut, som då fattats, vore just
det anmärkta decemberbeslutet. Principfrågan rörande
semestrarnas längd hade därvid diskuterats med påföljd att, enär olika
meningar dåmera rått i ämnet, den strängare uppfattningen, d. v. s.
densamma som revisionen i förevarande anmärkning visat sig
omfatta, därefter följts vid semesterberäkningen. Som emellertid den
av förklarandenas flertal hävdade uppfattningen konsekvent
till-lämpats av ämbetsverket åratal förut samt det fåtal semesterdagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
