Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
som av vederbörande sparats till och av ämbetsverket formellt
beviljats i december 1926, i själva verket endast varit den sista
till-lämpningen av den i början av sommaren samma år uppgjorda
semesterfördelningen, hade det näppeligen låtit sig göra att
genomföra systemförändring i förevarande avseende förr än i och med
år 1927. Vid ovan berörda förhållanden ansåge Linroth, att
rättvisligen ansvar i målet icke borde åläggas honom.
Beträffande det av revisionen till återbäring anmärkta beloppet
biträdde Linroth vad de övriga förklarandena därutinnan anfört
och ville endast tillägga, att de befattningshavare, vilkas semestrar
utgjorde anmärkningsunderlaget, alldeles säkert av
omständigheterna tvungits att mången dag arbeta mer utöver den vanliga
arbetstiden än vad som skulle varit fallet, därest den åtnjutna
semestern varit kortare, samt att även på denna grund med
bestämdhet kunde påstås, att statsverket ej lidit någon som helst
ekonomisk förlust genom den anmärkta semesterberäkningen. Skulle
därför den åsyftade »återbetalningen» ifrågakomma, vore denna i
verkligheten icke en återbetalning till utan en extra intäkt för
statsverket.
Revisionen anförde i avgivna påminnelser: Någon oklarhet
rörande semestertidens beräknande kupade icke sägas vidlåda
avlöningsreglementet. Huruvida skäl kunde tala för andra,
förmånligare beräkningsgrunder, vore något som torde sakna betydelse
för anmärkningsfrågans bedömande. Förklarandena hade anfört,
att »revisionens uppfattning, att vederbörande befattningshavare
under de anmärkta semesterledigheterna, vilka samtliga omfattade
’begränsad kort tid’, skulle vara skyldiga att avstå hela avlöningen,
förefölle godtycklig och saknande någon bärande grund». Genom
att citera uttrycket »begränsad, kort tid», som funnes omförmält i
tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet 2 § under B. 3)
och C. 4) syntes man vilja göra gällande, att endera s. k. B-avdrag
eller C-avdrag bort komma i fråga vid beräknande av
anmärkningsbeloppets storlek. Revisionen kunde emellertid icke anse, att den
åtnjutna ledigheten varit betingad av enskild angelägenhet, »som
finnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet», eller att
»synnerliga skäl» för ledigheten förelegat eller att det varit fråga om
»uppgiven enskild angelägenhet av vikt i andra fall än här ovan
under B. 3) sägs». Vid sådant förhållande syntes knappast
något annat stadgande vara tillämpligt i förevarande fall än
bestämmelsen i samma paragraf under D. 2), som handlade om
tjänstledighet under andra förhållanden än de under A—C nämnda, då
hela lönen skulle avstås. Revisionens uppfattning vore sålunda
varken godtycklig eller i avsaknad av bärande grund. Vad i den
gemensamma förklaringen i övrigt andragits torde få anses
sakfrågan tämligen ovidkommande och därför icke förtjäna avseende.
Beträffande slutligen Linroths särskilda förklaring torde allenast
böra påpekas, att det förhållandet, att Linroth uppgåve sig hava
hyst en annan åsikt än styrelsens flertal rörande semestertidens
beräknande, givetvis icke kunde befria honom från ansvar i målet,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
