Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
man förutsatte, att den aktiva personalen hade sitt vanliga kvarter
i Boden, men personalen i reserven på annan ort än i Boden, så
måste väl i alla fall den ene såväl som den andre ändå ha samma
eller ungefär samma utgifter för kvarteret, var det än vore
beläget. Enligt klagandens mening hade något bevis ej presterats
för att utgiften vore större för personalen på aktiv stat, endast
ett påstående i allmänhet framställts, att sji skulle vara fallet.
Snarare torde väl utgifterna för personal i reserven för dess
vanliga kvarter i hemorten bliva större ur den synpunkten, att
personalen i reserven i detta fall vore borta från sitt vanliga kvarter 40
dagar i en följd, om bostadsorten vore belägen utom
tjänstgöringsorten. Emellertid kunde en officer eller underofficer i reserven
även vara bosatt i Boden och huru skulle det då kunna göras
någon åtskillnad mellan den ena eller den andra gruppen? Nu hade
klaganden emellertid, som ovan framhållits, under ifrågavarande
tjänstgöring skaffat sig kvarter i Boden och följaktligen borde han
äga samma rätt till traktamente under förläggning i fort som
personalen på aktiv stat. I förevarande fall syntes bristen på
medel hava varit den egentliga anledningen till att
tjänstgöringstraktamente ej utbetalats till personal i reserven. Detta syntes
dock ej böra få vara avgörande för frågan, huruvida en förmån
skulle utgå eller ej.
Målet avgjordes d. 4 april 1935 av KammarR., därvid KammarR.
(presidenten Högstedt, kammarr.r :n Afzelius, föredragande,
Ehen-berg och von Sydow samt assessorn Wikström), enär
föreskrifterna i 8 kap. 3 § 3 mom. tilläggsbestämmelserna till de militära
avlöningsreglementena icke kunde anses tillämpliga beträffande
klagandens tjänstgöring under ifrågavarande tid, ej fann skäl att
göra ändring i det slut, civila dep:tets beslut innehölle.
7.
Då landsfiskal enligt order av K, B. företagit tjänsteresa för
verkställande av förrättning, som det enligt gällande författning åligger
K. B. att ombesörja, utgår ersättning för resan endast för det fall
att rätt till dylik ersättning särskilt stadgats.
Enligt 1914 års K. F. ang. stämpelavgiften, 40 § 2 st. skall
varje år å sista söckendagen genom K. B:s försorg hos
stämpel-försäljare, som erhållit stämplar i förskott, inventering anställas
till utrönande dels av värdet av osålda stämplar dels ock av
kontanta behållningen av influtna, icke levererade stämpelmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
