Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professorsvikarie och vikariatsarvodet jämte befattningsarvodet
överstege 8,200 kr. En motsatt formell tolkning av ifrågavarande § 12
skulle medföra mycket egendomliga — för att icke säga orimliga
— konsekvenser. En ostipendierad docent, som mottagit
professorsförordnande, skulle vara bättre ställd än en stipendierad. För
den förres vidkommande kunde intet hinder föreligga att förena
maximalt vikariatsarvode med arvode för särskild befattning. Man
kunde för övrigt icke gärna tänka sig, att stipendierad docent
under tillfälligt professorsvikariat praktiskt skulle tvingas frånträda
den befattning, som han eljest med bibehållande av full lön enligt
stadgan kunde förena med stipendium. I det konkreta fallet vore
detta särskilt tydligt, då det gällde en förvaltning, där
kontinuitet vore i högsta grad påkallad. En tolkning av § 12, motsatt den
av Landberg hävdade, skulle medföra, att en vikarie, vilken såsom
sådan åtnjöte högsta vikariatsarvode, under vikariatstiden kunde
nödgas sköta sin särskilda befattning utan någon som helst
ersättning. Detta skulle praktiskt betyda, att ersättning för
vikariatet utan anledning reducerades med hela det belopp, som utginge
såsom arvode för befattningen.
Genom beslut d. 5 maj 1933 förklarade drätselnämnden, att,
ehuru den ansåge, att § 12 i åberopade K. Br. icke efter sin
lydelse behövde tillämpas å det fall, då med befattning, som i
paragrafen avsåges, förenades vikarieförordnande för professor, den
likväl med hänsyn till innehållet i en av Kanslersämbetet för
rikets universitet d. 8 okt. 1931 meddelad resolution i ett liknande
ärende vore förhindrad att bifalla Landbergs framställning.
Över drätselnämndens beslut förde Landberg talan hos
Kanslersämbetet för rikets universitet med yrkande, att han måtte
förklaras berättigad att åtnjuta fullt amanuensarvode jämväl under
de månader, han hade förordnande att uppehålla professur.
Genom beslut d. 26 juli 1933 lämnade Kanslersämbetet berörda
yrkande utan bifall.
Häröver anförde Landberg besvär.
Drätselnämnden hänvisade till sin tidigare i ärendet intagna
ståndpunkt.
Mindre akademiska konsistoriet instämde med drätselnämnden
och tillstyrkte bifall till besvären samt anförde: Genom oftaberörda
K. Br. hade föreskrifter i särskild paragrafföljd meddelats
beträffande arvoden åt vikarierande akademiska lärare utan att där
upptagits någon motsvarighet till ovannämnda föreskrift om högsta
avlöning. Det framginge av detta formella förhållande liksom
därav, att föreskriften i § 12 utgjorde en undantagsbestämmelse, att
densamma icke ägde tillämpning å professorsvikarie. Detta
resultat bestyrktes av de reella grunderna för § 12. I sistnämnda
avseende framginge av sakkunnigas betänkande ang.
docentinstitutionen år 1918 sid. 124—126, att huvudbestämmelsen rörande
förening med docentstipendium av annan befattning eller verksamhet
ansetts vara föreskriften i § 7, att docent ej finge erhålla ej heller
behålla docentstipendium, om han på grund av befattning eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
