Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
36 § 1 mom. första stycket:
»Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på
behandling av vissa sjukdomsformer/bestrides vid olycksfall i
tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar
av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan
läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom.
ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt
verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt
valet av specialist.»
Revisorn i Riksräk.V. M. hade efter hänvisning av vederbörande
verksläkare konsulterat legitimerade läkaren H. Nilsonne för
undersökning av en tå, som på grund av nedåtböjt läge förorsakat M.
smärta och obehag, samt för ifrågavarande konsultation utbetalat
ersättning till Nilsonne enligt räkning med 10 kr.
Genom beslut d. 17 febr. 1940 hade Riksräk.V., under
åberopande av 36 § 1939 års civila avlöningsreglemente, tillerkänt M.
ersättning med allenast 7 kr. 50 öre, motsvarande tre fjärdedelar
av arvodet för nämnda konsultation.
Hos Riksräk.V. anhöll M. därefter om utbekommande av
ytterligare 2 kr. 50 öre.
Genom beslut d. 2 mars 1940 har Riksräk.V. avslagit denna
framställning.
I besvär hos KammarR. har M. fullföljt sin förenämnda talan,
därvid M. framhållit bl. a. följande: 36 § vore icke tillämplig
beträffande förevarande ersättningsfråga. Förutsättningen för
till-lämpning av detta författningsrum vore, att läkare anlitats för
specialistvård. Konsultationen hade ägt rum för att NiLsonne
skulle genom undersökning dels fastställa, vari felet med tån bestode,
vilket på fackspråk kallades för att ställa diagnos, och dels
föreskriva behandling för åkomman. Något vidare hade M. icke
uppdragit åt Nilsonne och hade icke heller arvodesräkningen avsett.
Vid nämnda förhållande syntes det M., som om vid
ersättningsfrågans bedömande 34 § 1 mom. första stycket bort hava
tillämpats.
I utlåtande över besvären anförde Riksräk.V.: Det spörsmål, isom
berördes i besvären, vore av stor principiell betydelse. I
specialmotiveringen till avlöningsreglementet påpekade lönekommittén,
att i läkarvård, som helt bëkostades av statsmedel, jämväl skulle
få ingå röntgenundersökning och annan liknande undersökning,
som erfordrades allenast för ställande av diagnos och som ej
lämpligen kunde utföras av verksläkaren utan måste utföras -av annan
läkare eller å sjukhus (röntgenavdelning el. dyl.). Sådan
undersökning vore sålunda icke att hänföra till specialistvård, som
avses i 36. §. Av detta uttalande funne Riksräk.V. framgå, att
lönekommittén närmast åsyftat undersökning med särskild apparatur
— sålunda icke vanlig läkarundersökning. Som exempel på dylik
undersökning kunde nämnas — förutom röntgenundersökning —
specialundersökning av blodprov och s. k. elektrocardiografering
av hjärtat. 36 § gjorde icke någon åtskillnad mellan undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
