Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
icke vore att anse som ett transportmedel i resereglementets syfte.
Av 2 § resereglementet framginge, att de av
tullbevakningsperso-nalen gjorda resorna tillhörde »annat färdsätt än ovan nämnts»,
d. v. ,s. annat än med järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg,
omni-bus, taxeautomobil, annan automobil eller hästskjuts, med en
resekostnadsersättning av 20 öre för km. Av 15 § samma reglemente
framginge, att, om velociped vore att betrakta som ett
transportmedel i reglementets mening, i förevaran de fall
resekostnadsersättning icke kunde utgå. Enligt tullkammarens uppfattning syntes
fråga föreligga, huruvida velociped vore ett sådant
transportmedel, som i 15 § resereglementet avsåges. Tullkammaren veterligt
hade någon definition av begreppet transportmedel enligt
allmänna resereglementets syfte ännu icke utformats. Tullkammaren
hade först sökt beakta vad i 8 § gällande tullstadga sades om
beteckningen transportmedel. Enligt denna paragraf förstodes med
transportmedel: »varje för forsling avsett hjälpmedel, ävensom varje
för annat ändamål än forsling avsedd maskinell anordning, som
framfördes på vattnet eller på land». Skulle hänsyn böra tagas till
ovannämnda paragraf, torde dennas första sats vara tillämplig:
med transportmedel förstodes »varje för forsling avsett
hjälpmedel». Det syntes emellertid tullkammaren tvivelaktigt, om en
beteckningsföreskrift i tullstadgan kunde anses få vara
normgivande för en beteckning i ett allmänt resereglemente med dettas stora
räckvidd. Andemeningen i 15 § resereglementet syntes
tullkammaren vara, att, när enskild person el]er företag, som föranlett
en förrättning eller eljest berördes därav, ombesörjde att
förrättningsmannen kostnadsfritt transporterades,
resekostnadsersättning icke skulle utgå. Ställdes ett sådant fortskaffningsmedel som
velociped till förrättningsmannens förfogande, hade denne att med
egen kraft framdriva fordonet och att sålunda själv ombesörja
transporten. Det förefölle sålunda som ordet transportmedel i 15 §
borde kunna tänkas likställt med: fortskaffningsmedel, som ej
dreves aV* förrättningsmannen personligen. Skulle ej en
begränsning av ordet transportmedel i detta sammanhang få göras, torde
detta kunna medföra vissa konsekvenser. Så till exempel skulle
resekostnadsersättning icke utgå, om förrättningsman vintertid
kostnadsfritt tillhandahölles sparkstötting eller skidor av den, som
föranlett en förrättning, samt förrättningsmannen ansåge sig av
omständigheterna tvingad att använda sig av ifrågavarande
fortskaffningsmedel.
Genom beslut d. 5 sept. 1944 har G en.Tullstyr., med hänsyn till
att de i reseräkningarna åsyftade färder företagits med
transportmedel, som kostnadsfritt tillhandahållits förrättningsmännen,
funnit stadgandena i 15 § allmänna resereglementet lägga hinder i
vägen för ifrågavarande resekostnadsersättningars utbetalning av
tullmedel.
I besvär hos KammarR. yrkade Hast, Kockum, Gustafsson,
Garp-sten, Persson och Bergh, att KammarR. måtte förklara, dels att
bevakningspersonalen ej vore skyldig företaga ifrågavarande resor
å velociped dels ock att velociped icke vore att anse som transport-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
