- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1947. Tjugutredje årgången /
56

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

ringsgång normalt ansåges likställda och att den högre
löneställningen endast markerade en högre tjänsteålder i befattningen.
Visserligen kunde rent formellt invändas, att redan ordet
»beford-ringsgång» angåve, att uppflyttning till högre lönegrad innebure
en befordran, men ordvalet syntes i detta sammanhang knappast
böra tillmätas en betydelse, som skulle leda till en sakligt
omotiverad och förnuftsmässigt svårförklarlig tillämpning. StatsK.
vid-hölle fördenskull sin tolkning och avstyrkte bifall till besvären.
Vad slutligen anginge Cavallis besvär över att StatsK. icke
hänfört militärtjänstgöring såsom reservofficer till sådan
tjänstgöringstid, som jämlikt 2 § 4 mom. befordringskungörelsen finge
tagas i betraktande för uppflyttning till högre lönegrad anförde
StatsK.: En jämförelse mellan 27 § 1 mom. Saar och det ovan
åberopade författningsrummet gåve vid handen, ätt tjänsteman för
vanlig löneklassuppflyttning ägde tillgodoräkna bl. a. tid,
varunder han fullgjort offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring.
Militärtjänstgöring betraktades sålunda i detta stadgande icke som
offentligt uppdrag. Befordringskungörelsen stadgade, att
tjänsteman skulle under viss föreskriven tid hava bestritt sin egen eller
annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
Med tjänstgöringstid finge likställas semester, olycksfall i
tjänsten och viss partiell ledighet. Däremot omnämndes icke
militärtjänstgöring. Då dylik tjänstgöring svårligen kunde i detta
sammanhang — såsom Cavalli förmenade — betraktas som »uppdrag
för statens räkning» (jfr ovan distinktionen »offentligt uppdrag
eller militärtjänstgöring»), hade StatsK. måst draga den slutsatsen,
att avlöningsförfattningen icke avsett att medgiva tillgodoräkning
av militärtjänstgöring vid lönetursberäkning enligt
befordringskungörelsen. StatsK. avstyrkte sålunda besvären även i denna
del.

Från beslutet var statskommissarien Johnsson skiljaktig och
anförde: Under hänvisning till den bl. a. av mig uttalade särskilda
meningen vid överklagade beslutets fattande anser jag, att ärendet
bör återförvisas till StatsK. för författningsenlig behandling.
Plura-litetens uppfattning i fråga om rätt för Cavalli att inräkna
militärtjänstgöring såsom reservofficer i sådan tjänstgöringstid, som
jämlikt 2 § 4 mom. befordringskungörelsen må tagas i betraktande för
uppflyttning till högre lönegrad, delar jag.

I avgivna påminnelser åberopade Cavalli en till KammarR.
ställd skrivelse från Sveriges juristförbund, däri förbundet
framförde invändningar mot den av StatsK :s majoritet uttalade
meningen att vanliga regler för löneklassplacering icke skulle äga
tillämpning vid reglerad befordringsgång. Att denna majoritetens
mening icke överensstämde med lagstiftarens mening syntes
framgå redan av de uttalanden 1945 års lönekommitté gjort vid
behandlingen i sitt första betänkande av frågan om eventuell
ändring av sneddningsregeln (S. O. U. 1946 nr 48 s. 119). Möjligen
låge bakom majoritetens uppfattning den tanken att den
reglerade befordringsgången vore att jämställa med den lönegradsupp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1947/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free