Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
något förhandsbeslut om nedsättning av honom tillkommande
tjänstgöringstraktamente jäml. 4 § 2 mom. första stycket
tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet icke meddelats,
nämnda bestämmelse icke kunde anses tillämplig i förevarande
fall. Vidare förefölle det honom oriktigt att tillämpa 4 § 2 mom.
andra stycket nyssnämnda tilläggsbestämmelser enbart av den
anledningen, att han lyckats nedbringa sina merkostnader under
det belopp, vartill tjänstgöringstraktamentet, beräknat enl. 4 § 1
mom. berörda tilläggsbestämmelser, skulle hava uppgått.
I utlåtande över besvären anförde HovR. följande: Vad först
anginge frågan om traktamentsklass syntes Larsson vidhålla sitt
yrkande om ersättning efter häradshövdings traktamentsklass i
stället för traktamentsklass, svarande mot lönegrad 22. Då Larsson
icke i någon mån i besvären utvecklat sin uppfattning härutinnan
och då HovR:s motivering syntes tillräckligt belysande, torde
vidare yttrande från HovR:s sida icke erfordras i denna del. —
Beträffande frågan om tjänstgöringstraktamentets storlek inom
traktamentsklassen hade HovR. till stöd för sitt avgörande
åberopat, bland annat, 4 § 2 mom. första stycket tilläggsbestämmelserna
till civila avlöningsreglementet samt grunderna för samma stycke;
och hade Larsson härtill i besvären genmält att något förhandsbeslut
om nedsättning jämlikt stycket i fråga om
tjänstgöringstraktamentet icke fattats. Härtill finge framhållas, att den av HovR.
tillämpade, förut beskrivna praxis, vilken regelmässigt ledde till lägre
traktamenten än i tabellen angivits, varit för samtliga därav
berörda befattningshavare — även Larsson — väl känd och att därför
Larsson måst vara beredd på att erhålla lägre traktamente än i
tabellen angivits, på samma sätt som om ett förhandsbeslut om
lägre traktamente meddelats. Han hade dock haft förmånen veta,
att traktamentet icke komme att understiga vad som, inom
tabellens ram, motsvarade hans verkliga merutgifter, i den mån de
varit förnuftiga, och således icke begränsats till ett på förhand
bestämt, lägre belopp. — I överklagade beslutet hade HovR. även
åberopat 4 § 2 mom. andra stycket tilläggsbestämmelserna; och
hade Larsson härtill invänt att en nedsättning av traktamentet
jämlikt detta stycke enbart av den anledningen, att Larsson
nedbringat sina merkostnader under traktamentsbeloppet enligt
tabellen, förefölle Larsson att vara felaktig. Såsom tidigare
framhållits ansåge HovR. det hava varit ett särskilt skäl för
nedsättning enligt andra stycket, att man bestämt vetat, att
merkostnaderna understigit tabellens belopp. Den praxis, som härutinnan
tillämpats, syntes på ett lämpligt sätt förena befattningshavarens
intresse av ersättning för merutgifter med statsverkets intresse av
’sparsamhet, och någon reell anledning till missnöje med denna
praxis torde icke finnas. Den enda grundade anledningen till
missnöje, som kunde finnas, skulle väl hänföra sig därtill, att
traktamentet vore att anse såsom delvis en verklig löneförstärkning;
om nu så vore förhållandet. Men, såsom tidigare antytts, talade
avfattningen av 4 § 2 mom. bestämt emot en dylik tolkning. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
