Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
underkännande i ärendet av den praxis, som i förevarande
hänseende allmänt tillämpades av tre av hovrätterna skulle
sannolikt få ganska vittgående ekonomiska konsekvenser för
statsverket. Däremot skulle ett underkännande innebära en lättnad i
förhållandet mellan hovrätterna och befattningshavarna genom att
de senare bleve tillfredsställda. Den irritation, som den nu
till-lämpade praxis vållat, torde väsentligen sammanhänga därmed,
att vissa andra statsmyndigheter på området tillämpade en
annan, för befattningshavarna gynnsammare praxis. Det hade varit
HovR:s förhoppning att den hos Justitiedepitet gjorda
hemställan om direktiv i frågan skulle giva resultat i form av en
författning, varigenom all ovisshet undanröjdes.
Statens lönenämnd yttrade i utlåtande över besvären: Yad
först anginge spörsmålet, huruvida i förevarande fall den för
Larssons egen tjänst gällande lönegraden eller annan lönegrad
bort tagas till utgångspunkt för tjänstgöringstraktamentets
bestämmande, finge lönenämnden erinra, att det i ärendet ifrågakomna
förordnandet för Larsson torde hava meddelats med stöd av
bestämmelserna i 21 kap. 2 § lagen d. 18 juni 1926 om delning av
jord å landet. Enligt angivna lagrum vore ordinarie domaren
ägodelningsdomare i domsagan, såframt icke K. M:t av särskild
anledning förordnat en gemensam ägodelningsdomare för två eller
flera domsagor. Vidare stadgades, att vid förfall för
ägodelnings-domaren hovrätten till hans ställföreträdare skulle förordna
lag-kunnig, i domarevärv erfaren person. Ehuru det sålunda i
allmänhet ålåge häradshövding att vara ägodelningsdomare, syntes icke
på grund därav en person, som förordnats till vikarie för honom
allenast i sistnämnda egenskap, vara att anse såsom t.f.
häradshövding. Med hänsyn härtill saknade Larsson enligt lönenämndens
mening fog för sitt yrkande att utbekomma
tjänstgöringstraktamente, motsvarande annan lönegrad än den, vartill hans egen tjänst
såsom e. o. fiskal varit hänförd. — I besvären hade Larsson gjort
gällande, att HovR. icke ägt nedsätta tjänstgöringstraktamentet
med stöd av 4 § 2 punkten första stycket tilläggsbestämmelserna,
enär något förhandsbeslut om nedsättning icke delgivits honom.
Av nämnda bestämmelse framginge, att vederbörande myndighet
finge besluta om nedsättning, därest tjänstgöringen å
förordnandeorten på förhand kunde beräknas komma att bliva av längre
varaktighet än 30 dygn. Denna förutsättning för bestämmelsens
tillämpning syntes i det nu aktuella fallet hava förelegat. Av
handlingarna i målet framginge nämligen, att Larsson d. 21 aug.
1946 förordnats att tjänstgöra såsom ägodelningsdomare fr. o. m.
d. 1 sept. t.v. t. o. m. d. 31 okt. 1946. Genom nytt beslut d. 26 okt.
1946 utsträcktes därefter förordnandet att omfatta jämväl tiden
d. 1—d. 17 nov. 1946. Det måste förutsättas, att Larsson vid
förordnandets början varit medveten om att detsamma kunde väntas
fortgå under längre tid än 30 dagar och att en nedsättning av
traktamentet därför kunde äga rum. Såsom HovR. framhållit,
torde det ock få antagas, att Larsson ägt kännedom om att HovR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
