Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
sättningar till ifrågakommande personal utginge under tiden för
kommenderingen ävensom under därav föranledda resor eller
färder i trupp. Någon inskränkning i rätten till
kommenderings-tillägg under inträffande av sjukledighet hade i detta
sammanhang till synes icke kommit till uttryck. Även 1936 års
lönekommitté ansåge i sak skäligt, att beställningshavare av manskapet
vid vissa kommenderingar utom förläggningsorten bereddes
någon gottgörelse för de av kommenderingen föranledda extra
kostnaderna. Även i detta sammanhang syntes kommenderingen såsom
sådan hava ansetts böra grunda rätt till meromhandlade förmån
utan någon därvid ifrågasatt reducering på grund av inträffande
sjukledighet under kommenderingstiden. Det torde väl också
förhålla sig så, att de av dylik kommendering föranledda extra
utgifter, vilka avsåges att ersättas genom kommenderingstillägget,
icke väsentligen minskades under tiden för beställningshavares
tjänstledighet på grund av sjukdom. Något ytterligare positivt
uttalande i förberörda ämne framginge icke, vare sig av
propositionen nr 127/1940 i fråga om manskapsavlöningsreglementet
eller av försvarets lönenämnds förslag till tilläggsbestämmelser till
samma reglemente d. 22 maj 1940.
Gällande författningsföreskrifter i 16 § tilläggsbestämmelserna
till manskapsavlöningsreglementet inrymde bl. a. ordalagen
»beställningshavare, vilken beordrats att tjänstgöra», »äger under
tiden för kommenderingen» etc. Det skulle till äventyrs härur
kunna utläsas, att icke blott beordrandet att tjänstgöra utan
därutöver allenast realiter fullgjord tjänstgöring skulle beträffande tiden
för kommenderingen grunda rätt till kommenderingstillägg, och
i följd härav ej fullgjord tjänstgöring till följd av sjukledighet
medföra förlust av sagda förmån för den tid tjänstgöringsförfallet
måtte pågå. Med avseende å det ovan belysta likställandet av
kommenderingstillägg med rese- och tjänstgöringstraktamenten torde
böra framhållas, att — medan förstnämnda förmån utginge med
ett förhållandevis oansenligt belopp till beställningshavare, som
därutöver kostnadsfritt åtnjöte såväl inkvartering som bespisning
— de båda sistnämnda formerna av traktamentsgottgörelse
tillkomme förrättningsman, vilken av traktamentet hade att bestrida
alla utgifter för såväl kost som logi jämte betjäningsavgifter m. m.
(civilförvaltningen bortsåge härvid från den ytterligt reducerade
traktamentsform, som exempelvis jämlikt 6 kap. 2 § 1 och 2 mom.
tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet, under
vissa slag av tjänstgöring tillkomme beställningshavare utöver fri
förläggning och fri förplägnad). Vidkommande
traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet funnes i dess 19 § positivt
stadgande, som medgåve, att vid uppehåll under resa eller
förrättning genom styrkt sjukdom traktamentsersättning måtte utgå
även för tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 15
dygn, såframt icke vederbörande myndighet i särskilt fall
annorlunda bestämde. Vidare meddelades i 6 kap. 1 § 3 mom.
tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet likartad före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
