Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att hon älskade honom. Han förstod till och med, vad
det var som barnjungfrun med sin viskning velat varna för.
Han hade hört orden: »alltid klockan nio», och han begrep,
att det var sagt om fadern och att hans far och mor icke
kunde mötas. Det begrep han, blott ett kunde han icke
förstå: varför kom det ett uttryck av ängslan och
skamsenhet i hennes ansikte?... Hon hade ju icke gjort något orätt,
men hon var rädd för fadern och tycktes skamsen för något.
Serjozja ville komma med en fråga, som kunnat skaffa
klarhet i hans oförstående, men han vågade icke göra det:
han såg, att modern led, och det gjorde honom ont om henne.
Han tryckte sig stilla intill henne och sade med en viskning:
— Gå inte än. Han kommer inte än.
Modern sköt honom från sig undrande över vad han
förstod med det han sade, och i det förskrämda uttrycket i
hans ansikte kunde hon läsa, att gossen icke blott syftade
på sin far utan också liksom kom med en fråga om vad han
borde tänka om fadern.
— Serjozja, min vän, — sade hon, — älska honom,
han är bättre än jag, och jag har förbrutit mig mot honom.
När du vuxit upp, skall du kunna döma därom.
— Ingen är bättre än du!... — utropade han
förtvivlad med tårar i ögonen och gripande tag i hennes skuldror
började han av alla krafter draga henne till sig med
armarna darrande av kraftanspänning.
— Käraste barn, min lille! — utbrast Anna och började
gråta på samma svaga barnsliga vis som han.
I detsamma öppnades den ena dörren, det var Vasilij
Lukitj, som trädde in. Utanför den andra hördes ljud av
steg, och barnjungfrun viskade: »han kommer» och räckte
Anna hennes hatt.
Serjozja kastade sig på sängen högljutt snyftande med
händerna för ansiktet. Anna gjorde sig loss från hans
handgrepp, tryckte än en gång en kyss på hans fuktiga ansikte
och gick med brådskande steg ut genom dörren. Alexej
Alexandrovitj kom henne till mötes. Då han fick syn på
henne, stannade han och sänkte huvudet.
Trots att hon nyss sagt, att han var bättre än hon, grep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
