Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte delen
- XXXII
- XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Därför, att den kan skaffa er... — han stannade
mitt i satsen.
— Jag förstår ingenting alls. Jasjvin n’est pas
compromettant och furstinnan Varvara är inte på något sätt sämre
än andra. Se där är hon.
XXXIII.
För första gången erfor Vronskij en känsla av upprörd
vrede, nästan ursinne inför Anna på grund av hennes
försök att med vett och vilja visa oförstående för den
belägenhet, vari hon befann sig. Denna känsla stegrades
ytterligare därav, att han icke kunde för henne ge uttryck åt
orsaken till att han så upprördes av detta. Om han rakt på
sak hade kunnat säga henne vad han tänkte, skulle han ha
sagt: att klädd på detta sätt och i sällskap med en för alla
känd furstinna visa sig på teatern — det betydde icke blott
att öppet erkänna sig inta en fallen kvinnas ställning, det
var även att ge stora världen en utmaning, det betydde att
för alltid avsäga sig ett liv vid hans sida.
Han kunde icke säga henne det. »Men hur kan det
komma sig, att hon inte förstår detta, vad försiggår med
henne?» sade han till sig själv. Han kände, hur på en och
samma gång hans aktning för henne minskades och hans
beundran för hennes skönhet stegrades.
Med mörk blick återvände han till sitt hotellrum, där
Jasjvin med sina långa ben upplagda på en stol satt och
drack seltersvatten med konjak. Vronskij slog sig ned
bredvid honom och beställde in samma dryck åt sig.
— Du nämnde Lankovskijs Mogutjij. — Det är en bra
häst, den råder jag dig att köpa, — sade Jasjvin med en
blick på sin väns dystra ansiktsuttryck. — Den är något
svankryggig, men benen och huvudet kan man inte tänka
sig bättre.
— Jag tror, att jag bestämmer mig för den, — svarade
Vronskij.
Ett samtal om hästar fångade hans intresse, men han
släppte icke Anna ur tankarna för en minut ofrivilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0152.html
