Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vördsamma känslor för henne. Hon visste, att furstinnan
Varvara hade framlevat all sin tid som en snyltgäst hos rika
släktingar. Men att hon nu till och med slagit sig ned hos
Vronskij, en henne socialt sett fjärrstående person, kände
Dolly kränkande för sin mans släkt. Anna lade märke till
detta uttryck i Dollys ansikte och blev förvirrad, hon
rodnade, släppte taget i den långa ridklänningen och snavade
på den.
Darja Alexandrovna gick fram till charabangen, då den
stannat, och hälsade kyligt på furstinnan Varvara.
Svijazjskij var även en av hennes bekanta. Han frågade, hur
hans något besynnerlige gode vän Levin och dennes unga
hustru befunno sig, och efter att ha kastat en hastig blick
på fyrspannets omaka hästar och landån med dess gamla
lagade stänkskärmar föreslog han, att damerna gemensamt
skulle fara vidare i charabangen.
— Jag kan fara i den där vehikeln, — sade han om
landån. — Hästen här är sedig, och furstinnan kör utmärkt.
— Nej, stanna ni i charabangen, — sade Anna
kommande fram till dem, så kan vi fara i landån. — Hon
tog Dolly under armen och förde henne med sig.
Darja Alexandrovna hade gjort stora ögon vid åsynen
av de vackra hästarna, det nya fina ekipaget och de
eleganta gestalterna, som nu omgåvo henne. Men mest av allt
förvånade henne den förändring, som försiggått med Anna,
hennes kära väninna, som hon så väl kände. En annan
kvinna, som icke haft så skärpt iakttagelseförmåga och icke
förut känt Anna, som framför allt icke haft sådant i
tankarna som Darja Alexandrovna under ditfärden, skulle icke
ha märkt något särskilt hos Anna. Men nu fängslades från
första stund Dollys blick av den egenartade, snart flyktande
skönhet, som blott under kärlekslyckans stunder lägger sig
över ett kvinnoansikte och nu kunde iakttagas hos Annas.
Allt i hennes ansikte: de tydligt framträdande små
groparna i kinder och haka, läpparnas konturer, leendet, som
liksom fladdrade kring, ögonens glans, rörelsernas
smidighet och snabbhet, den fylliga klangen i stämman — allt
hade något särskilt tilldragande hos sig. Det låg till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
