Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bartnjanskij brast ut i ett muntert skratt.
— O, lycklige man! — sade han. — Jag har halvannan
million och ingenting att betala med, men som du ser, nog
kan jag leva!
Och Stepan Arkadjevitj hade icke blott hört detta
yttrande av honom, han hade även fått tillfälle att med fakta
övertyga sig om att det var sant. Zjivachov hade trehundra
tusen i skuld och icke en kopek att betala med, och han
kunde fortsätta sitt liv, och hur sen! Greve Krivtsovs
affärer hade alla uppgivit hoppet om, och han kunde hålla
sig med två älskarinnor. Petrovskij hade gjort av med fem
millioner, och levde ändå precis som förut, hade finanser
om hand och uppbar tjugotusen i lön. Men frånsett detta
verkade även Petersburg rent fysiskt angenämt på Stepan
Arkadjevitj. Där kände han sig föryngrad. I Moskva
tittade han ibland på ett eller annat grått hår, sov efter
middagen, gick med släpiga steg och tungt andandes uppför
trappan, hade tråkigt i unga damers sällskap, dansade icke
längre på balerna. I Petersburg kände han sig alltid tio
år yngre.
I Petersburg erfor han, vad den sextiårige furst
Oblonskij, Pjotr, som nyss kommit hem från utlandet hade
erfarit på annat håll:
— Här förstår vi oss inte på att leva livet, — hade
Pjotr Oblonskij yttrat. — Vet du, jag hade tillbragt
sommaren i Baden, och jag kan verkligen säga, att jag känt
mig alldeles som en ung man. Fick jag se ett vackert
fruntimmer, strax vaknade det känslor... Jag åt middag,
drack en del — kraft och käckhet kände jag. Så kom jag
hem till Ryssland — jag måste råka min fru och till på
köpet slå mig ner i landsorten —, och kan du tro, efter två
veckor var det jag, som klädde mig i nattrock och som
upphörde att klä mig till middagarna. På ungdom och fägring
hade jag ingen tanke. Jag hade blivit gubbe på allvar.
Det återstod mig bara att tänka på själens frälsning. Så
for jag till Paris — och levde upp igen.
Stepan Arkadjevitj hade haft erfarenhet av samma
kontrast som Pjotr Oblonskij. I Moskva hade han tacklat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
