- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
405

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så, att finge han leva ytterligare någon tid där, skulle han
ha nått till tankarna om själens frälsning. I Petersburg åter
kände han sig som en anständig människa.

Mellan furstinnan Betsy Tverskaja och Stepan
Arkadjevitj fanns det gamla förbindelser av synnerligen
egendomligt slag. Stepan Arkadjevitj brukade alltid i skämtsam
ton göra henne sin kur och sade likaledes på skämt de mest
opassande saker till henne medveten om, att detta högeligen
behagade henne. Dagen efter sitt samtal med Karenin hade
Stepan Arkadjevitj begivit sig till henne och vid detta
besök känt sig så ungdomlig, att han i sin kurtis och sitt prat
råkat komma så långt, att han icke visste, hur han skulle
klara sig ur det, ty olyckligtvis var det så, att Betsy
Tverskaja egentligen icke alls behagade honom, ja, rent av var
honom motbjudande. Den ton han lagt sig till med i hennes
sällskap berodde på, att det var han, som mycket föll henne
i smaken. Han var därför mycket glad åt, att furstinnan
Mjachkaja kom och gjorde ett slut på deras tête-à-tête.

— Jaså, ni är här, — sade hon, då hon fick se honom.
— Nå, hur har er stackars syster det? Se inte så på mig, —
tillade hon. — Ända sedan alla kastade sig över henne,
alla dessa, som är tusen gånger sämre än hon, har jag tyckt,
att hon handlat behjärtat. Jag kan inte förlåta Vronskij,
att han inte lät mig höra av dem, då hon var i Petersburg.
Jag skulle ha besökt henne och tagit henne med överallt.
Var snäll och låt henne veta om den tillgivenhet, jag hyser
för henne. Nå, berätta mig något om henne.

— Ja, hennes belägenhet är svår, hon... — skulle Stepan
Arkadjevitj just till att börja en redogörelse, tagande
furstinnan Mjachkaja på orden, då hon bad honom berätta
något. Furstinnan Mjachkaja avbröt honom emellertid
genast sin vana likmätigt och började i stället själv att
berätta.

— Hon har gjort det, som alla andra utom jag har gjort
men hållit hemligt. Hon har inte velat bedraga, och däri har
hon handlat vackert. Och ännu bättre gjorde hon, som
övergav den där halvfnoskige Karenin, er svåger. Ni får förlåta
mig. Alla har gått omkring och sagt, att han var så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free