Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde delen
- XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV.
Levin såg framför sig, betraktande den betande
djurflocken. Nu varseblev han en liten vagn, förspänd med
Svarten, såg, att kusken, då han kom fram till hjorden,
stannade och talade med vallpojken. Efter en stund hörde
han alldeles bredvid sig hjulens rullande och den belåtet
mätta hästens frustande. Men han var så försänkt i sina
tankar, att han icke kom sig för att undra över, varför
kusken kom körande.
Det gick först upp för honom, vad det var frågan om,
då kusken, kommen alldeles intill honom, tillropade honom:
— Frun har sänt mig. Brodern från Moskva och en
herre till har kommit.
Levin steg upp i kärran och grep tömmarna. Liksom
uppväckt ur en slummer kunde han en lång stund icke
komma till sig igen. Han betraktade den välfödda hästen,
som var löddrig på lår och hals, där seltyget tryckt,
betraktade kusken Ivan, som satt bredvid honom, och började
tänka på, att han väntat sin brors ankomst, att hans hustru
nu helt säkert var orolig på grund av hans långa frånvaro
och han sökte fundera ut, vad det kunde vara för gäst, som
anlänt tillsammans med hans bror. Och både brodern och
hustrun och den okände gästen tedde sig för honom på ett
annat sätt än människorna förut gjort. Det tycktes honom
nu, att hans förhållande till alla människor skulle bli ett
helt annat.
»Min bror och jag kommer inte att stå så främmande
inbördes som hittills, — vi kommer inte att råka i tvist
med varandra, med Kitty skall det inte mer uppstå någon
osämja, mot gästen vill jag vara vänlig och god, vem han
än är, med folket, med Ivan skall allt bli på ett nytt sätt.»
Han höll den snälla, av otålighet fnysande hästen stramt
i tömmarna och medan han funderade på ett samtalsämne,
betraktade han Ivan, som satt vid hans sida och icke visste,
vad han skulle göra med sina lediga händer, och nu gång
på gång drog den löst fladdrande skjortan tätare om sig.
Han skulle just till att säga, att Ivan hade dragit till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0503.html
