Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Med sådant sysselsätter sig ingen, minst av allt jag
själv, — sade han. — Nu, skall ni få se, Darja
Alexandrovna, att det kommer en regnskur, — tillade han och
pekade med paraplyen på några vita ovädersmoln, som stigit
upp över asptopparna.
Det behövdes blott dessa ord, för att det visserligen icke
fientliga, men dock kyliga förhållandet bröderna emellan,
som Levin så gärna velat undvika, åter skulle inträda.
Levin gick fram till Katavasov.
— Det var snällt gjort av er, att komma på den tanken
att resa med hit, — sade han.
— Jag har länge haft den här resan i tankarna. Nu får
vi gott tillfälle att talas vid. Har ni läst slut Spencer?
— Nej, inte riktigt, — svarade Levin. — För övrigt har
jag inte nu något behov av honom.
— Hur så? Det var intressant. Varför?
— Jo, jag har slutgiltigt kommit till den övertygelsen,
att jag varken hos honom eller hans likar kan finna något
svar på det slag av frågor, som angår mig. Nu...
Men det trygga och muntra uttrycket i Katavasovs
ansikte drog plötsligt Levins uppmärksamhet till sig, och
en känsla sade honom, att han genom att inlåta sig på ett
samtal som detta skulle få sin stämning förstörd. Han
erinrade sig sin föresats och hejdade sig.
— För övrigt, det får vi tala om längre fram, — tillade
han. — Om vi skall till bigården, är det hitåt, den här
stigen för dit, — vände han sig till hela sällskapet.
Den smala stigen förde dem till en liten oslagen
skogsäng, vars ena sida var översållad av tätt växande klargult
lysande natt- och dagblommor, mellan vilka höga
mörkgröna stånd av ramslök stucko upp. Levin lät sina gäster
slå sig ned på en bänk och några stubbar i den täta svala
skuggan från en dunge av unga aspar. Dessa sittplatser
hade han låtit anordna för besökare, som voro ängsliga att
komma för nära bien. Själv gick han innanför en inhägnad
i avsikt att hämta förfriskningar åt barn och vuxna, bröd,
gurkor och färsk honung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
