Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hållfasthetslära - Grafisk bestämning av den elastiska linjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B) Betrakta ordinatorna i denna reducerade momentyta som
belastningar och konstruera härav en ny linpolygon. Denna
blir då den elastiska linjen i en viss skala.
För att klarlägga detta genomföras här några exempel.
Sök elastiska linjen för en axel med dimensioner och
belastningar enl. fig. 37(1).
För att lösa uppgiften måste vi först välja längd- och
kraftskalor. Dessa kunna väljas inom mycket vida gränser, men att
angiva en enkel och generell regel för de lämpligaste skalorna
låter sig ej göra. Med en smula övning finner man lätt vad som
passar.
Det enda vi skulle vilja framhålla är att ej välja för små skalor
eller för stort polavstånd, ty då blir diagrammet otydligt.
I detta fall väljes en längdskala, så att 1 mm å ritn. svarar
till 5 mm i verkligheten. Längdskalan betecknas med S|.
Sålunda S| = 5. Kraftskalan Sp = 20, d. v. s. 1 mm å ritn.
motsvarar 20 kg.
Upprita först axeln i den valda längdskalan, vidare krafternas
storlek och lägen å axeln samt densammas diametrar.
Vi övergå sedan till kraftplanet fig. 37 (2). Här avsättas
krafterna i den valda skalan. Vi börja överst med kraften Pa.
Avståndet A-B göres = —,— = tSr = 30 mm., B—C (kraften Pb)
3 kraftskalan 20 x ’
^ = 40 mm, C—D (kraften Pc) ^ = 10 mm. Härefter väljes
ett polavstånd a, i detta fall = 80 mm.
Teoretiskt sett är det likgiltigt, hur man väljer detta
avstånd, likaledes varest punkten b förlägges i höjdled. Väljes
a stort i förhållande A — D blir diagrammet otydligt. Det är
lämpligt att taga a ungefär < A—D, dock väljes helst a som
ett jämnt mått.
Drag sedan en horisontal linje xi— X2 fig. 37(3) och förläng
krafterna Pa, Pb och Pc ett stycke över linjen xi —X2. Drag
polstrålen A-b och från xi en linje xi —xa parallell med A—b. Slå
sedan nästa polstråle B—b och drag linjen xa—Xb parallell
med B —b. Som synes ligga punkterna Xa, Xb på förlängningen
av krafterna Pa och Pb.
På samma sätt förfares med C —b resp. Xb—xc och D —b
resp. Xc—xa. Sammanbind sedan xi—X3 och drag E—b parallell
med xi—X3. Reaktionen Pi i vänstra lagret är då A—E och
P2, E —D avlästa i mm och multiplicerade med kraftskalan.
Sålunda A—E = 52 mm v Pi = 20 • 52 = 1 040 kg
E —D =28 mm P2 = 20 • 28 = 560 kg.
6 137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
