Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Landtmannapartiets stiftande - 5. Grundskattefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDSKATTEFRÅGAN. 13
mål hade det på öfligt vis sammanfattat i ett program,
som fordrade försvarets hufvudsakliga grundande på all-
män värneplikt, rättvisare och jämnare fördelning af
skatterna, sparsamhet med och förståndigare användande
af statens medel, skjutsbördans lättande, samfärdsmedlens
fortsatta utveckling, reformer inom banklagstiftningen,
ämbetsvärken, domstols- och skolväsendet. Reform: på-
yrkades af den kommunala, men icke af den politiska
rösträtten. I tullagstiftningen yrkades ingen återgång;
frihandelns princip ansågs teoretiskt riktig, men delvis
på ett oförberedt, opraktiskt och ensidigt sätt tillämpad.
I det omsorgsfulla undvikandet af ytterligheter åt olika
håll och i yrkandet på varsamhet vid krafvens genom-
förande torde man ej sakna anledning att spåra Karl
Ifvarssons inflytande.
5. Grundskattefrågan.
Af programmets olika punkter kom genom omstän-
digheternas makt en ensam att få större vikt än alla de
andra till hopa. Det var den som handlade om "en mera
rättvis och jämn fördelning, alla samhällsmedlemmar
emellan, af beskattningen". Och denna rättvisare fördelning
skulle framför allt gälla jordbeskattningen. Bonden, lik-
som annat folk, visste bäst hvar den skon klämde, som
han själf bar. Jordskatternas orättvisa och ojämna tryck
hade i sekler varit föremål för allmogens klagan. En del
skatter af hög ålder, som de högre stånden klokt förstått
att undandraga sig, hade därmed gått öfver till en för-
hätlig klassbeskattning. Men det mesta af de mycket
omordade grundskatterna utgjorde minnen, som vi hafva
kvar från vår storhetstid, då de många krigen kräfde
dryga gärder, som till det mesta lades på allmogens tå-
liga skuldror. " Då det blef fred och allmogen bad att få
bli dem kvitt, fick den till svar, att nu hade de så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
