Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSFRÅGAN. 19
Karl XI vid indelningsvärkets upprättande afslutit med
de olika landskapens allmoge, och enligt hvilken denna,
så länge den fullgjorde dessa kontrakt, skulle vara fri
från utskrifningar till krigstjänst af hvad namn eller slag
som hälst. På dessa knektekontrakt åberopade sig nu
allmogen gent emot det Abelinska förslaget, och en ytterst
häftig strid uppkom rörande deras tolkning.
Försvarsvännerna å sin sida kunde aldrig lära sig,
att här förelåg en värklig, ur århundradens missbruk upp-
vuxen rättsfråga af omfattande betydelse och djupt in-
gripande vikt för hela vårt samhällslif. De sågo i knekte-
kontraktens åberopande som skydd mot nya bördor intet
annat än bristande offervillighet för fosterlandets försvar
och småsinnad hänsyn till egen fördel från allmogens sida.
Striden blef ytterst våldsam och lidelsefull och ur-
artade å försvarsifrarnas sida till smädelser mot allmogen
såsom klass, så grofva och råa, att de stå som en skam-
fläck i hela vår nyare riksdagshistoria. Ännu den dag
som är hafva spåren af detta oblyga öfversitteri icke hun-
nit fullt utplånas ur de förorättades sinne, och den afvog-
het mellan städernas och landsbygdens ombud, som sedan
dess legat som en tryckande tyngd öfver vårt riksdagslif,
fick först då riklig näring.
Då riksdagens andra kammare emellertid förkastade
det Abelinska förslaget, uppjagades lidelserna till sin höjd, ”
i synnerhet sedan regeringen, under trycket af sina fana-
tiserade anhängare, till hösten utlyst urtima riksdag för
att med godo eller ondo drifva förslaget igenom. För
den urtima riksdagen framlades det i ej obetydligt för-
ändrad form, med rätt vackra lindringar i allmogens här-
börda. Men landtmannapartiet under Karl Ifvarssons
fasta och kloka ledning stod som en man på sin goda
rätt och vek ej en tum från rättsgrundens ståndpunkt.
Den minnesvärda debatten den 2 oktober 1871 afgjorde
frågans öde. Skymforden om böndernas egennytta, bri-
stande fosterlandskärlek, ja, landsförräderi funno genljud
ända in i kammaren, ej minst från deras sida, hvilka
gent emot allmogen gjorde anspråk på att representera
intelligensen, och som med älskvärd själftillit upptagit detta
ord såsom partinamn. När okvädinsorden aldrig ville
taga slut, reste sig till sist Karl Ifvarsson. Efter att ha
bemött åtskilligt, som i frågan yttrats, och angifvit sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
