Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ers ERAN RNE EES FEI SIENA SE
20 KARL IFVARSSON OCH LANDTMANNAPARTIET.
egen ståndpunkt så, att han ansåge som eftersträfvans-
värdt att för möjligen minsta kostnad och uppoffring
af tid få ett dugligt försvar, tillade han slutligen några
ord, som vi anse oss böra ordagrant återgifva:
«Då jag här ofvan antydt, att frågan i ett hänseende
klarnat, kan jag icke underlåta att äfven säga, att den
samma i ett annat hänseende äfven mörknat. Det är
själfva öfverläggningen, som föranleder detta. Jag hörde
nyss en talare på smålandsbänken uttala sitt missnöje
öfver dem å motsatta sidan, som han ansåg hafva upp-
trädt såsom skolmästare mot oss. Jag vet icke, om
benämningen är den lämpligaste, men jag vill likväl uttala
den önskan, att icke allt för många måtte följa dessa
mästares exempel. Ty intelligent synes det mig icke
vara, såsom man hade skäl att vänta det af dem, som
varit nog lyckliga att i sina yngre dagar få en intelli-
gentare eller bättre humanistisk uppfostran än flertalet
af oss. Jag tänker mig blott, om vi skulle uppträda mot
dem på samma sätt, som en och annan af dem uppträdt
mot oss, hurudan öfverläggningen i kammaren då skulle
blifva, eller hvad nyttigt vi därmed skulle åstadkomma.
Med öfversitteri eller hån vinnes ej något godt, hvarken
för landet i sin helhet eller för de enskilda delarna, icke
häller för ärendenas lösning, än mindre befrämjas enig-
heten genom ett sådant förfarande. Jag vill därför varna
för fortgående på denna väg samt vördsamt anhålla att
herrarna måtte upphöra med dessa retmedel mot oss
landtmän, ty om enighet ger styrka, borden I kunna se,
hvari makten ligger."
Detta yttrande bidrog icke till att lugna sinnena.
Protesterna från dem, som kände sig träffade, blefvo så
häftiga, att Karl Ifvarsson började tro att ban gått för
långt och i ett svagt ögonblick lät förmå sig att bryta
udden af den lika befogade som väl behöfliga varningen.
Detta oaktat förfelade den dock ej sin värkan. Den i
ej mindre kraftig form upprepade förkastelsedom, som
andra kammaren nu ånyo fälde öfver det Abelinska för-
slaget, lade klarare än något annat i dagen, huru det
nya riksdagsskicket förflyttat maktens tyngdpunkt. Den
ministerkris, som förslagets fall medförde, löstes omsider
på det sätt, att de gamla ministrarna stannade kvar, men
för alla hade det blifvit klart, att landtmannapartiet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
