Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den stora kompromissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 KARL IFVARSSON OCH LANDTMANNAPARTIET.
männen utan vidare afskrifning af både grundskatter och
indelningsvärk, och det inom en tid af tjugu år. Men
gent emot jordägarnas klassintresse framstod nu 1 full
själfmedvetenhet ämbetsmännens klassintresse, som numera
fann ett kraftigare stöd hos regeringen, sedan Louis de
Geer 1870 dragit sig tillbaka och lämnat rum för den
Adlercreutz-Bergströmska ministären, och än mera sedan
den folkkäre Karl XV på hösten 1872 aflidit. Vid 1873
års riksdag framträdde regeringen med ett omfattande
förslag till s. k. dyrtidstillägg åt statens ämbets- och
tjänstemän, uppgående till ej mindre än 30 procent af
alla löner intill 9,000 kronor. Efter häftiga strider, hvar-
under ämbetsmännen förstodo att göra sin lönefråga minst
lika fosterländsk som själfva försvarsfrågan, lyckades
landtmännen att pruta ned dyrtidstilläggen till 20 procent
för löner intill 5,000 kronor.
Andra frågor, som framkallade retsamma tvister, gälde
anslaget till första hufvudtiteln, som sparsamhetsvännerna
efter regentombytet försökte få nedsatt, och anslaget till krö-
ningen, som jämväl på allra högsta ort omfattades med
stort intresse. :
Försvarsfrågan hvilade i afvaktan på nytt förslag
från regeringen, men i skattefrågor drefvo landtmännen
med kraft sina yrkanden på afskrifning. Medvetandet
om tillvaron af två lika starka makter inom riksdagen
framkallade nu inom första kammaren tanken på den
s. k. kompromissen, som sedan spelat en så ingripande roll
inom vårt riksdagslif. Kompromissen, sådan den inom
statsutskottet formulerades af förre och sedan åter blifvande
statsrådet F. F. Carlson och i princip den 15 maj 1873
godkändes af riksdagen, afsåg dock icke skatte- och löne-
frågan, utan stälde den förra i motsättning till försvars-
frågan, så att den enas fullständiga lösning gjordes till
ett oeftergifligt villkor för den andras. Detta samband
betingades af det förhållande, hvari indelningsvärket stod
till de öfriga grundskatterna, och som gjorde bådas afskaf-
fande på en gång till en nödvändighet, men som i och
med detsamma uppstälde som ett villkor för indelnings-
värkets upphörande, att en minst lika god stam sattes i
stället för den indelta.
Att denna skulle afskaffas och ersättas med en af
staten aflönad stam antogs nu för gifvet och ingick såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
