Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Arvid Posses ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID POSSES MINISTÄR. 32
kanske en dag träda därur som försvarslösa eller brotts-
lingar.
Man förbisåg eller låtsade förbise skillnaden mellan
en värfvad trupp i kasern och en dylik, som mellan mötena
är spridd öfver hela landet och försörjer sig själf, alldeles
som den fjärdedel af indelta hären, som saknar egna torp
och aflönas kontant, med den enda olikheten, att lönen
utgår af statsmedel ’och ej af rust- och rotehållare. De,
som förr högljuddast ropat på utsträckt värneplikt, aktade
nu ej för rof att underblåsa den gamle, under sekler in-
grodda, oviljan mellan svärdets män och plogens män,
minnet af lidna oförrätter, som från svunna tider ligger
och rufvar på djupet af den svenska bondens själ. Af
ålder var allmogen van att tåla våld och väld, ofrid och
olag från dem som buro knektejackan; och minnet däraf
lefver kvar, om ock bättre tider inträdt. Med fröjd skall
bonden draga ut mot den fiende, som hotar hans hus
och hem, draga ut med klubbor och yxor, om han ej
bättre har, och låta slakta sig som ett oskäligt djur, -—
men att i fredstid, då han ej ser någon fara hota, låta
sin son ställas i ledet och uppbära okvädinsord af en ny-
kläckt löjtnant utan fjun på hakan, det har han svårt att
finna sig i. Och mer än en ung beväring, som nu 1 ledet
visar trilska och oginhet mot ett ofta humant befäl, menar
sig kanske återgälda den skymf hans fader led en gång,
då han som ung stod under fanan, och hvarom hans son
i barnaäår hört talet falla vid spiselbrasan. Det var de
minnen, som ropade högt vid folkmöten, sedan regeringen
till 1883 års riksdag framlagt i utarbetad form de förslag,
som 1878 i sina grunddrag antyddes. Där stämde all-
mogens ovilja mot knekteväsendet möte med den patrio-
tiska välmening, som gått och svärmat för de små idyl-
liska, rödmålade indelta soldattorpen vid landsvägarna.
Bakom dem båda stod som tillskyndare godsägare- och
frälsemannaintresset, som ej hade några grundskatters
tryck att bära på, och nu i en hast mycket liberalt och
folkligt vordet, sökte skrämma menige man med till van
ställning öfverdrifna rykten om de offer som kräfdes,
medan det smekte indelningsvärkets vänner med fagert
tal om det dyrbara arfvet från Karl XI:s dagar, som vi
borde bevara oförkränkt åt våra barn. Allt detta i för-
ening väckte till lif en opinionsstorm, som brusade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
