Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Arvid Posses ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE KARL IFVARSSON OCH LANDTMANNAPARTIET,
Man förstod ej eller låtsade icke förstå, att andra
kammarens landtmannaflertal såg sina värste motståndare
på den då ännu lika högbyråkratiska och militaristiska
stockholmsbänken med dess anhang från landsortsstäderna,
som städse vid de gemensamma voteringarna gaf seger åt
de höga anslagen och de dryga militärkrafven, men ock
städse gjorde allt hvad i mänsklig förmåga stod för att
bringa landtmännens egna önskemål på fall. Fördelen
af en samvärkan i reformarbetets tjänst mellan stad och
land, liksom fordom mellan borgare- och bondestånden,
var tillräckligt stor att mer än uppväga den skenbara
förlusten af ett antal platser på landsbygden, som allmo-
gen i allt fall skulle förmå att bevara genom anslutning
af arrendatorer och andra besläktade element bland de
nye valmännen. Rösträttsfrågan blef sålunda för landt-
männen en ren intressefråga, liksom den ännu är för det
s. k. gamla landtmannaparti, som nu än en gång höjer
Karl Ifvarssons fana.
Andra frågor började ock att framträda bredvid de
"gamla. Två år å rad beslöt andra kammaren med stor
majoritet att upphäfva kyrkomötets vetorätt, hvarom för-
slag var väckt af OC. J. Svensén, på direkt anmodan af
Karl Ifvarsson. Religionsfrihetens vänner hade att fägna
sig åt upprepade framgångar, och Karl Ifvarsson lät på
våren 1882 höra en varning åt det "högvördiga sällskapet"
att ej sträcka sina anspråk allt för långt. Den riksdag,
som sammanträdde 1882, räknade bland 342 ledamöter
34 ämbets- och tjänstemän mot 117 hemmansägare, och
det byråkratiska elementet var alltså svagare än någonsin förr
eller senare. Men bland de nyvalde hemmansägarna hade ej
få trädt i stället för herremän, och voro ej så böjda som
de att följa Posseministären i dess sträfvan att förvärk-
liga 1378 års förslag. Regeringens fiender voro ingalunda
ovärksamma. Allmogen skrämdes upp med det Nyss-
nämda slagordet om "en värfvad stam". Ett namn gör
ju så mycket till saken här i världen, och ordet "värfvad’’
har aldrig haft god klang i svenska öron. Jämförelsen
med de värfvade garnisonstrupperna låg nära till hands,
och för en uppjagad inbillning framstod bilden af en flock
enfalder från landet, som af en skräflande värfvare, hvilken
har betalt efter taxa för hvarje själ han fångar, i halft
medvetslöst tillstånd föras från krogen till kasernen, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
