Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Themptanderska regeringen - 13. Karl Ifvarssons sista dagar och afskedsord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IFVARSSONS SISTA DAGAR OCH AFSKEDSORD. 39
gar han sig med ett visst missmod, om han gjort rätt,
då han egnat så mycken tid åt det offentliga och lemnat
åt hustrun att styra och ställa för hemmet och barnen.
"Jag börjar tvifla därpå”, säger han, "då jag märker huru
reaktionen griper omkring sig och hotar bortsopa allt
hvad förut blifvit vidgjort och jag medvärkat till i folk
lig och frisinnad anda."
13. Karl Ifvarssons sista dagar och afskedsord.
Hemmet hade dock ej blifvit lidande på hans arbete
i det allmännas tjänst. Den lilla gårdlotten Värestorp,
som han knappt mer än tjugoårig öfvertog, hade under
hans händer genom inköp och nyodlingar vuxit ut, så
att den nu efter femtio år mera liknar en välbygd mindre
herregård än ett tarfligt bondheroman. Rik och frodig
har den af naturen så magra bygden blifvit under ett halft
sekels sträfsamt kulturarbete, och en helt ny bygd var
det, som den gamle kunde skåda ut öfver, när han mätt
af år och ära efter lyktat dagsvärke trädde tillbaka från
riksdagslifvet.
I sina afskedsord till valmännen låter han blicken
flyga ut öfver de tider som farit och det myckna nya
de förde med sig. Representationsreformen med hvad
därtill hörde, "som förändrat maktställningen, sammanfört
de olika folkklasserna, utvidgat folkets rätt till deltagande
i allmänna värf, är en tilldragelse, tillkommen på fredlig
väg, öfver hvilken nationen med skäl kan vara stolt, —
den är numera att för kommande tider anse som ett arf
att taga vara på och förståndigt utveckla till allmänt väl.
Detta kan dock enligt min mening endast ske därigenom,
att folket till sina riksdagsmän är angeläget att utse för-
ståndige och redbare män, som sätta allmänt väl i förening
med rättvisa och billighet på sin fana och med urskilning
befrämja det goda samt tillbakavisa det skadliga. Såsom
skadliga för samhällets lugna utveckling torde alla ytter-
ligheter kunna betecknas, i synnerhet under nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
