Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än har uppträdt som eröfrare. Den karaktären, såvidt han
kan sägas ha börjat realisera den, blef honom påtvingad.
Om Carls tåg mot öster fått en annan utgång, skulle det
visat sig, om han här nöjt sig med att detronisera. Men
det är ett stycke dödfödd eller ofullgången världshistoria,
som det ej lönar sig att bry sig om. — Den behandling
Kurland fick underkasta sig — för öfrigt visst icke
öfver-flödigt sträng - hade dess regent, härtigen-administratorn,
redligen förskyllat. Han hade själf varit med vid
Diina-mtinde och på Spilwe, och Kurland hade fått tjäna som
operationsbas för konung Augusts företag. Missnöjet i
Kurland har naturligtvis närmast jäst hos »possessorerna»
samt borgarne i städerna, som betungades med gärder och
inkvarteringar. De visade också när tillfälle gafs sitt
fientliga sinnelag genom att meddela fienden underrättelser om
svenskarna. Carl har förmanat Lewenhaupt, som en tid
befarade att det skulle bryta ut i öppen fientlighet, att
såvidt görligt skona bönderna, tilläggande att deras
kon-servation var honom angelägnare än adelns *. Bönderna i
Kurland voro letter, stamfränder med befolkningen i södra
Livland. Semgallerna i »Oberland» visa endast provinsiella
egendomligheter. En forskare (Kohl, Ostseeprovinzen)
skildrar letterna som ett energilöst folk, stillsamma, vekhjertade,
i hög grad bildbara, men också såsom inställsamma och
opålitliga, egenskaper som naturligen utbilda sig hos ett
förtryckt folk. Till trosbekännelsen var Kurlands
befolkning ett med sina långväga gäster.
Karolinerna ha i sina anteckningar sällan inlåtit sig
på skildringar af länder och folk, fastän de fingo tillfälle att
se mycket af bådadera slagen. Det var egentligen endast
de som sutto fångna borta i Sibirien, som stundom egnade
sig däråt; från Bendertiden har också åtskilligt lemnats
oss med pensel eller penna. Från Östersjöprovinserna har
* F. F. Carlsson VII, 465.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
