Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl själf i raska streck skizzerat en liten folklifsbild i ett
bref (N:o 33, Carlson) från Lais. - Då det likväl kan ha
sitt intresse att se dagboksförfattaren i en mindre tunn
luft än den, i hvilken hans skildring rör sig, hemta vi litet
fyllnad ur olika källor. Tyvärr saknas den friskaste af alla:
den egna åskådningens.
Vi skola blott icke tro att karolinerna saknat sinne
för hvad de förtiga. Marschernas miltal, som så
samvets-grannt antecknas, stå där väl mindre som geografiska mått
än som jmått på mödorna. Dessa behöfde ej ökas med
pennan, som i de flestas hand — jag hade så när sagt
alltuppifrån den främste karolinens — var snarare ett tungt
arbetsredskap än en villig tjänare åt iakttagelse och tanke.
— Från den omgifvande naturen återspegla dagböckerna
vanligen ingen bild, såvida det ej skulle vara en
framblänkande meteor eller ett par vädersolar, som gifvit
anledning till eftertanke, antagligen i form af ett prognosticum.
Mindre underligt må det vara att ej ett äterljud förspörjes
i Petres dagbok af den sedvanliga midvinternattsmusiken,
vargtjutet; det var han väl van vid från Gefletrakten hemma
och härute hördes det väl mest vid stränderna af Peipus
och Virzjärv. Men storkarna på taken i Kurland och
bokskogarna i södra delen af landet voro dock en ovan syn.
Och förmodligen har han mången natt, då han satt uppe
och renskref förslag och räkenskaper, fört ett förbittradt
krig mot de kringlöpande vidriga kackerlackorna, som voro
mycket besvärligare djur än »sköldpaddorna» i Ukrajna,
öfver hvilka han en gång klagar.
Hvad städerna i Kurland beträffar, så hade de föga
gemensamt med Reval, Narva eller Riga, som i mycket hade
medeltidsprägeln kvar i höga tornspiror, gafvelhus och
trånga gator. Det var för det mesta envånings trähus
som omgåfvo det gamla ordensslottet, där ett sådant fanns,
bibehållet eller i ruiner. Det slott i Mitau, som nu
breder ut sin långa front, är på några grundvalar när ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
