Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta eller förutse; grund nog, tyckes det, till varsamhet
och återhåll i omdömet. Säkert har jag mycket
ofullständig kännedom om reglerna för den historiska kritiken eller
också äro de mycket olika dem, efter hvilka man inom
naturvenskapen förfar. Skolan är där känd för sin stränghet.
Det är utan tvifvel mycket bekvämt att invertera d. v. s.
döma efter utgången, eller konstruera d. v. s. härleda så
mycket som möjligt ur något kändt och framträdande
karaktärsdrag — här har man ju fasta utgångspunkter! Man
skall väl ej heller liksom afsäga sig förmånen af hvad man
vet, af historiens redan fällda dom! Sant nog; och ändå
känna vi så ofta ett djupt behof att vädja från historiens
så kallade dom till någon högre instans. — Hvad
konstruktioner beträffar, så nekas ej, att man också inom
naturvetenskapen har nog af dylika. Men här gå de — ju
mer de byggas på särskilda drag, vore dessa än så
påfallande — alltid ett gifvet öde till mötes. De bli beledda
af naturen själf! De tyna bort och dö. De historiska
tyckas hälla sig bättre.
Det bekanta brefvet från Carl till systern, skrifvet i
Buditje d. 31 Mars 1709 (N:o 71 Carlson) uppfordrar till
en liten kommentar. Det har visserligen redan blifvit
kom-menteradt, ehuru knappast från ojäfviga synpunkter. Vi
ha här af Carls egen hand en återblick öfver vintern i
Ukrajna, som Petre i dagboken så utförligt skildrat, och
den — efter Carls vana — flyktiga teckningens påfallande
brist på verklighetstrohet har uppfattats, icke såsom
afsikt-lig, utan såsom omedveten och följaktligen blottande vissa
sidor af konungens personlighet. Utgifvaren af Carls bref
har också försett den med utropstecken och upplysande
noter. I grunden har brefvet intet särskildt märkvärdigt
för den som känner Carl Xlhs sätt; det är skrifvet i den
lugna, förhållna ton, hvarmed han eljest brukar tala både
om lycka och olycka, både för egen del och för andras.
Man misstar sig lätt på denna ro och tror att den är apa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
