Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan hela den handlande värld, i hvilken det haft sitt
sammanhang, längesen är död och borta. Det skrefs in
con-creto och läses nu in abstracto; det är likasom kommet
ibland främlingar. Man ser nog att här i brefven kan
finnas andra fläckar än plumparna; men både rättvisa och
billighetskänsla förbjuda att väga hvart förfluget ord — ty
också Carl kunde förifra sig* — på gullvikt. Brefskrifning
har för Carl XII varit ett tvång, ja man kan nästan säga
en plåga; det är rätt sällan man ser att det gjort honom
ett nöje att skrifva**. Det hindrar ej att det kan vara ett
stort nöje att läsa många af brefven och jag har flitigt nog
läst dem med tacksamhet mot utgifvaren. De gå så rakt
på sak och det fläktar så friskt som ur en nordisk
vinterluft. Till sina generaler talar han förstås krigarspråk. Ett
skämt kan spela som en solglimt på snön eller hvirfla upp
den som en lekfull kåre. Ty ett lustigt väsende bodde
länge i hans hjärta och han har ofta skämtat lite för
mycket både med farorna och döden. Vilja vi förstå honom,
så få vi allt företa en omvalvering af vår tids lifsvärden till
dem som gällde på hans tid och för honom personligen.
Villigt skall medgifvas att skulden till den
felvärdering af Carl XII:s bref, som i antydda afseende egt rum,
* Såsom en passande parallell till de fasliga orden om »barnet
i vaggan» (N:o 162) kan sättas följande utdrag ur ett bref frän Urban
Hjärne till O. Hermelin ”/o 1707 (Hist. Tidsk. 1882). »Hvad Hans
Majt, har yttrat sig, huru han ville fägna adeptos, id e. som de kalla
guldmakare, det har svårligen bedröfvat mig, att Hans Maj:t, som eljest
är så god och nådig, skulle komma till sådana cruelle tankar. Jag
tror att Hans Maj:t har sagt det antingen i heftighet eller utan serdeles
mening». Den sista satsen innehåller en mycket förnuftig förklaring
och dét är blott skada att Hjärne ej i afseende på själfva
guldmake-riet var lika förnuftig och klarsynt som konungen.
** På ett nästan lustigt sätt uppenbarar sig Carls motvilja för
brefskrifning vid det tillfälle, då Gyllenkrok uppmanas att föreslå
be-fälhafvare för den afdelning, som skulle sändas i förväg till Severien.
G. nämner Axel Sparre. Nej, svarar Carl, han skrifver och
resonne-rar alltid så mycket i sina bref, man kan inte svara honom på allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
