Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kelch, den nyss åberopade kronisten, som såg allt
eländet på närmaste håll, har dock icke, såvidt jag kan
erinra mig, ett enda sådant bittert ord mot konungen, vare
sig nu att han påverkats af sina lojala känslor eller att en
aning af det stora sammanhanget i den väldiga kampen
verkligen har lyst upp för honom. Han sparar annars just
inte på tadel och särskildt riktar han rätt tunga
anmärkningar för bristande förutseende mot H. R. Horn vid
Nar-vas sista belägring, men öfver hvilkas berättigande jag ej
tillåter mig att här döma. På Skytte i Dorpat har han
däremot i den vägen ingenting att klaga. Med tydligt
gillande talar han om en episod — som för öfrigt Skytte själf
omtalar i sin berättelse — nämligen repliken till tsar Peter
vid middagen i ryska lägret vid Narva, dit Skytte fördes efter
kapitulationen. Öfversten anhåller att inga kosacker måtte
skickas efter honom på vägen till Reval, dit han skulle
färdas. Nej, nej, lofvade tsaren, det skall inte ske, på god
tysk paroll! Svensk paroll vore bättre, svarade Skytte.
Det var ett djärft ord, låt vara att det sades »med tillbörlig
reverence», i betraktande däraf att ryssarna ju sedan funnit
på, att svenskarna på denna plats för fyra år sedan brutit
parollen, och när man vidare tänker på hur illa det höll på
att gå en gammal borgare i Dorpat, som vid ett tillfälle
fälde ett ursäktande ord om E. Dahlberg, som Peter,
alltifrån ambassadtiden 1697 och förmodligen genom hela sitt
lif, var särskildt arg på. Men det hedrar ju Peter att han
i viss mån lät imponera på sig af dugtigt och oförfäradt
folk och han har känt att han i Skytte hade en man
framför sig. Derpå utbrakte han kung Carls skål, och som vi
hört från annat håll, kunde Skytte göra besked för sig i
sådant med. Så kramade han till afsked Skyttes hand så
hårdt han nånsin kunde, men det skulle illa anstått
öfversten att skifta färg och efteråt blåsa på fingrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
