Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nar, då Lewenhaupt skickade ut och gjorde sina
besynnerliga frågor om de ville slåss, vet jag inte. Hederlige
korporal Smepust säger det ej; han var för öfrigt, fastän född
dalkarl, ännu ej vid regementet, utan tillhörde just A. L.
Lewenhaupts; han bara utbrister med anledning af
gevärens utlämnande åt ryssarna i orden: »med hvad hjärta det
skedde, kan hvar och en väl tänka».
På de föregående dagböckernas blad nämnes
Sieg-roth rätt ofta; ett oförfäradt mod framlyser gärna i dessa
omnämnanden. Att han stod väl hos öfverste krigsherren
är tydligt; han kunde därföre, om vi få tro rustmästaren
Björck, töras mucka öfver att han skulle stå och arbeta på
en Weichselbrygga och ej fick se ståten vid Stanislaus’
kröning. Oe sig till freds, Siegroth, fick han till svar med
en klapp på axeln; det tör bli en kröning till innan han
kommer hem. Så gick talet att Carl XII svarat. Säkrare
kunna vi tro Petres berättelse från Ukrajna att när fänrik
Hundhufvud genom ovarsamhet låtit några fångar rymma,
så kom han efter 1/2 timmas förhör ut från öfversten »med
våta ögon». Om sig själf antecknar han däremot med
tillfredsställelse, huruledes öfversten efter ett besök följer
honom ut till förstugudörren. Sträckan var väl icke lång i
den lillryska stugan, men höfligheten var densamma.
Den första här meddelade rapporten eller relationen
gäller det, för öfrigt ur Nordbergs historia bekanta tillfälle
från år 1702 i Mars, då Hummerhielm med en trupp gått
ut att hämta några tidigare eröfrade, men på grund af
transportsvårigheter kvarlämnade kanoner. Han hade båda
sina styfsöner med sig; den ene, Hans Fredrik, under sitt
omedelbara befäl borta vid staden Dorsuniski, den andre,
berättaren, förde befälet på pråmarna i Njemen, med hvilka
kanonerna skulle transporteras. Huru illa det gick med
den förra gruppen har i korthet omtalats i förordet till
del X, till hvilket alltså hänvisas; om den andra berättas
just här och läsaren skall finna kommentarier öfverflödiga.
B* 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
