Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befälhafvarne, beskrifver Axel Sparre som en mycket
rättskaffens och rolig man, tapper soldat och som konungen
litade på.
Saknaden af en sådan åhörarekrets, som den nyss
ofvan antydda, har dock ej hindrat Axel Sparres minne
från att fortlefva, och att här dröja vid hans lifs mera
bemärkta händelser skulle vara att upprepa kända saker. Här
skall därföre blott erinras om att han ej var med om Carls
sista dagar här hemma, ty efter den för honom mot slutet
så besvärliga Bendertiden, då han fick vara hufvudman för
de efter kalabaliken där kvarlämnade svenskarna och sist
fick föra dem hemåt, hade han sökt ledighet för att sköta
sin hälsa. »Benen och ryggen», skref han till Carl XII,
»behöfver smörjas, annars är Sparren odugligare än en
gammal musköt». Sedan fick han uppdrag att utföra i
Hessen-Kassel och hos konung Stanislaus i Zweibrücken,
så att när skottet föll, så hörde han det ej.
En gammal rostig musköt må vara en passande bild
för uttjänta krigare, och Sveriges arsenal bestod till sist
egentligen af sådana vapen. Men kunde Axel räknas som
N:o 1 af de många Sparrar, som tjänte kung Carl (ehuru
vi nogsamt veta att hans yngre halfbroder Erik, hvilken,
sist i sin egenskap af ambassadör, var van att röra sig i
de finaste kretsarna i Paris, tyckte sig mer än väl kunna
göra honom platsen stridig) så funnos andra, som voro all
heder värda. Bland dem icke minst hans brorson Konrad
Carlsson Sparre, krigare och forskningsresande. De tyckas
ha dugt till hvarjehanda. Det bör här ej glömmas att Axel
själf var en ganska skicklig porträttmålare. Den som slår
upp originalupplagan in folio af Carl XIl:s bibel, må veta
att den ungdomliga bild af konungen, som möter framför
titelbladet, är stucken i koppar efter en miniatyr af
Sparres hand, målad 1701 i Kurland. Också i Bender
porträtterade han sin konung i olja, och den bilden kan ses på
Gripsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
