Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från staden Solikamski sammanfaller färden till Tobolsk
alldeles med den tidigare (1. c.) beskrifna.
Af tilldragelser på vägen uppför Kama kan antecknas
att d. 9 Juni firade svenskarna sin andra bönedag härute i
ödemarken. Texten — förmodligen vald af »grefvarna» och
Nordberg i Moskva, innehåller bland annat (Ps. 146 v. 1—5)
att det inte duger att lita på furstar — följakteligen inte
ens på Carl XII. Men då man d. 17 Juni, konungens
födelsedag, låg vid Ossa kloster, höll Rålamb på en äng ett
tal på vers till hans ära. Följande dag begrofs en af
kamraterna vid stranden. Det var visst inte alla döda, som
fingo kristlig begrafning. Ty d. 9 Juli hade löjtnant Johan
Oyllenollon vid Östgöta infanteri gått att spatsera på land,
såsom ofta brukades, men han kom aldrig tillbaka. Han
hade blifvit mördad af ryska bönder och sedan nedgräfd
på en äng, berättade vid sitt nattliga besök hos en af
kamraterna hans spökelse. Förfärad frågade denne högt om
det var sant, hvilket spöket bejakade innan det försvann.
Man hoppas utan de svordomar, som han i lifstiden
brukade strö omkring sig, efter hvad v. Wreech med djup
ledsnad berättar.
Nej, strandbefolkningen var allt annat än godsinnad,
åtminstone för så vidt den var af rysk nationalitet, ty i
tatarbyarna synes ha bott bättre folk. Då transporten senare
just hade lämnat fioden och kommit till en by för tillfällig
inkvartering, ville det sig ej bättre än att då
drabantkorpralen Kursel ensam kom in i en stuga, där 9 kärringar suto
fick han genast ett slag i hufvudet med en järnraka och
blef sedan bultad med brandstakar, så att han låg sanslös på
golfvet då kamraterna kommo in och räddade honom. Han
var emellertid så illa tilltygad att han ej kunde följa med
till Tobolsk, utan måste kvarlämnas i Werchoturje.
Men den stolta, lugnt framrinnande floden och de
tysta skogarna vid dess stränder hade ingen skuld i att
där, som en karolin skrifver, ej bodde annat folk än »skäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
