Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på att förneka det! Liksom för öfrigt ej Stenbock själf just
af kriget hoppades skörda befordran och utmärkelse. C.
M. Posses ord att konungen ej aktar så mycket som en
lus om en blifver ihjälskjuten eller dör, aldrig beklagar han
någon — anföras också gerna, åtminstone i en not, som
ett halft förstucket klander, som det likväl är meningen att
man skall ha i minne uppe i själfva texten. De anförda
orden äro skrifna i lägret kort efter Narvaslaget och
sannolikare menade (af den, som framdeles själf kallades den
omilde) som en slags duktighet än som ett klander. Att
Carl XII ej hörde till de blödiga är nogsamt bekant,
liksom att han icke heller saknade sin vekhet, men man
undrar hvilken härförare eller blott vanlig krigare, som skulle
stå sig inför en så skarp rannsakan. Carl XII beklagade
visst, åtminstone vid äldre år, förlusten af sina vänner eller
dem han hoppades något af och sina fallna krigare ur
knekthopen har han aldrig taxerat så simpelt som Posses
ord antyda, om han såg dem stupa i manlig strid. Han
skulle annars aldrig fått dem att följa sig så villigt som
de brukade göra. Men krig är krig och skall bli sig i
hufvudsaken likt i sina verkningar äfven på människosinnet
så länge tills den eviga fredens dagar komma. Måtte då
dessa bli fria från den tryckande kvafhet och de ofta
ohyggliga moraliska försumpningar, som ännu så länge fortfara
att förpesta »fredsluften»! Det kan vålla en hjärtats
be-klämning, så att det tycks nästan som en slags lisa att
emellanåt få inandas den friska, stärkande låt vara något
kyliga vinterluften i Carl XIl:s krigshistoria.
För att nu efter denna digression återkomma till
dagboken, så skulle man ju vänta att i den senare
gardeschefens, C. M. Posses dagbok återfinna en med Sperlings
öfverensstämmande datering och marschruta för åren 1707
— 09. Men det är visst icke förhållandet, exempelvis för
förra delen af år 1708. Posses stereotypa formel: bröt
regementet upp och marscherade — hit eller dit, gäller blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
